Long time no writing
Mycket vatten under broarna har runnit sedan jag skrev här senast.
Nu under nattens/morgonens(?) timme fick jag helt plötsligt för mig att skriva lite här igen.
Passande nog behöver jag inte byta bannern eftersom jag flyttat upp till Norge igen, dock närmare hem den här gången då jag numera bor i Lilleström ca 2 mil nordost om Oslo.
Sedan jag skrev här senast så har jag hunnit med att läsa upp Naturkunskap A på komvux medans jag var hemma i Sverige och har nu det lite finare betyget VG istället för IG i den kursen.
Jag har även varit iväg på Reseledarskola i Lloret de mar i Spanien och det var nog det bästa jag gjort tror jag, under månaden så träffade jag hur mycket nya vänner som helst, gick på glödande kol, var på äventyrspark, var i Barcelona, var i Barcelona och kollade på FC Barcelona i champions league på nou camp, festade, och lärde mig massa nya saker både om mig själv och om andra människor.
Ska bli spännande nu att se hur många man kommer hålla kontakten med bara, går ju inte att hålla kontakten med alla, det vill jag nog inte heller om jag tänker efter. En annan sak som gör det svårt även med dom man vill hålla kontakten är att dom ju nu sticker ut som guider medans jag jobbar på som vanligt i Norge.Vet iallafall att jag aldrig kommer glömma Rasmus Lemche, Camilla Laursen, Kristine Larem och Johanna Marklund för att bara nämna några. Inte heller lär jag glömma Gösta och Kalle som jag nu bor med, så kan det gå när man gått på reseledarkurs.
Förövrigt är tankarna som vanligt åt alla håll och kanter som jag skrivit tidigare så är jag fortfarande sjukt sugen på att pröva på att bo i Köpenhamn, känner fortfarande att det måste vara skandinaviens bästa stad, trots att jag aldrig varit där. Funderingarna går även i var jag vill bo när jag är klar med mina studier, och vart jag ska studera har också ändrats lite. När jag kom hem efter de 14 månaderna i Bergen så var jag helt säker på att jag ville studera hemma i Göteborg, att ha en vanlig svensk vardag hemma igen. Men efter några månader hemma så ville jag bara iväg igen och jag vet inte om det är i Göteborg jag vill bo när jag blir äldre, funderar nu på att studera till Lärare i Oslo istället pga att det är så mycket bättre arbetsförhållanden här uppe samtidigt som det är så nära hem också. Jag funderar även på att studera i Stockholm och Köpenhamn, får se vad det blir till sist men allt kan det ju kanske inte bli iaf. Först ska jag jobba å sen resa lite.
Nu ska jag kika på en film och ni får låten "Partysvenske" av mej att kosa er till.
Nu under nattens/morgonens(?) timme fick jag helt plötsligt för mig att skriva lite här igen.
Passande nog behöver jag inte byta bannern eftersom jag flyttat upp till Norge igen, dock närmare hem den här gången då jag numera bor i Lilleström ca 2 mil nordost om Oslo.
Sedan jag skrev här senast så har jag hunnit med att läsa upp Naturkunskap A på komvux medans jag var hemma i Sverige och har nu det lite finare betyget VG istället för IG i den kursen.
Jag har även varit iväg på Reseledarskola i Lloret de mar i Spanien och det var nog det bästa jag gjort tror jag, under månaden så träffade jag hur mycket nya vänner som helst, gick på glödande kol, var på äventyrspark, var i Barcelona, var i Barcelona och kollade på FC Barcelona i champions league på nou camp, festade, och lärde mig massa nya saker både om mig själv och om andra människor.
Ska bli spännande nu att se hur många man kommer hålla kontakten med bara, går ju inte att hålla kontakten med alla, det vill jag nog inte heller om jag tänker efter. En annan sak som gör det svårt även med dom man vill hålla kontakten är att dom ju nu sticker ut som guider medans jag jobbar på som vanligt i Norge.Vet iallafall att jag aldrig kommer glömma Rasmus Lemche, Camilla Laursen, Kristine Larem och Johanna Marklund för att bara nämna några. Inte heller lär jag glömma Gösta och Kalle som jag nu bor med, så kan det gå när man gått på reseledarkurs.
Förövrigt är tankarna som vanligt åt alla håll och kanter som jag skrivit tidigare så är jag fortfarande sjukt sugen på att pröva på att bo i Köpenhamn, känner fortfarande att det måste vara skandinaviens bästa stad, trots att jag aldrig varit där. Funderingarna går även i var jag vill bo när jag är klar med mina studier, och vart jag ska studera har också ändrats lite. När jag kom hem efter de 14 månaderna i Bergen så var jag helt säker på att jag ville studera hemma i Göteborg, att ha en vanlig svensk vardag hemma igen. Men efter några månader hemma så ville jag bara iväg igen och jag vet inte om det är i Göteborg jag vill bo när jag blir äldre, funderar nu på att studera till Lärare i Oslo istället pga att det är så mycket bättre arbetsförhållanden här uppe samtidigt som det är så nära hem också. Jag funderar även på att studera i Stockholm och Köpenhamn, får se vad det blir till sist men allt kan det ju kanske inte bli iaf. Först ska jag jobba å sen resa lite.
Nu ska jag kika på en film och ni får låten "Partysvenske" av mej att kosa er till.
3 veckor och en dag senare!
Slut på arbetsveckan och fredagskvällen är kommen!
Då skulle man kunna tro att livet här i västra Norge är ganska behagligt och skönt, , men i dessa förmodade stilla vatten blåser det upp till storm.
Imorgon flyttar jag nämligen ut ur lägenheten som jag nu har bott i de senaste 14 månaderna.
Anledningen stavas Magnus som är min nya rums"kamrat". Jag brukar komma överrens med de flesta människor men den här gubben är över gränsen, och då snackar vi sjumilakliv över gränsen.
Han har i det sista anklagat mej för att vara en gris som inte städar undan efter mig. Sanningen stavas däremot att han inte bara är pedantisk utan även måste ha någon form av knäpp i huvudet.
Jag och min andra nya rumskamrat Kim (som förövrigt är en störtskön kille) från Örebro drog i förra veckan ihop en go förfest med alla svenskar i huset, ja utom Magnus då. Strax innan vi ska gå kommer han dock ut från sitt råtthål och frågar om vi inte ska städa efter oss, Jovisst säger vi det är väl självklart att vi röjer undan efter oss, då går cp jäveln över gränsen å vill att vi ska plocka undan efter oss innan vi går ut, har ni någonsin hört nåt så dumt kära läsare? "ååh vi ska ut å ha kul på byen, men nej vänta vi MÅSTE ju verkligen städa innan vi går"
En annan kväll satt jag Edwin och Kim å drack öl å allmänt softar bara, våran miniatyr tv på 14" var på å spelade the voice på låg volym (och denna tvn skulle inte ens kunna väcka den mest lättväckte på morgonen ens på högsta volym). Då kommer cp jäveln ut igen å säger att "nää nu är klockan halv 11 nu får ni allt ta å dämpa er". Jag menar, vafaan? okej om vi hade väsnats men det gjorde vi ju inte.
Så nu har jag helt enkelt fått nog å ikväll har jag packat ihop allt jag äger i lägenheten. Magnus näsben hade legat jävligt risigt till om jag stannat kvar.
Ny bostad då? Go guttarna Edwin och Holma låter mej slagga hos dom den sista en och halv veckan innan jag åker hem, så nu är Öyjorden 98 den nya addressen.
I skrivande stund ligger Edwin å sussar här bredvid medans jag kollar på sagan om ringen på tvn, jag tror att det tog knäcken på han efter 3 raka förluster i fifa mot mej och att det är därför han somnat så tidigt.
Jag var just inne på Garran bloggen å läste de få inläggen Jocke skrivit under sin tid i Norge, förödande att se att ända tecken på min existens är citatet "e dööööle här", lika snål är inte jag. Om du klickar in här någon gång Jocke så ska du veta att du är jävligt saknad här i Bergen, staden är inte densamma utan den första norrländska kompisen jag haft.
Ska bli jävligt skönt att komma hem nu å slippa all skiten som är här, i det sista har det dock börjat kännas att man faktiskt kommer att lämna flera goda vänner bakom sig här som man inte vet när man träffar igen, nåja vi lär ses igen i framtiden, thats just life.
Till nästa gång jag skriver här, ha det gött
Dagens låt: Kent - Varje gång du möter min blick
Från nya plattan En plats i solen. Den tog lite längre tid på sig med att blinka och flirta än Röd men nu har jag fallit totalt. Det här är väl inte en av de kändare låtarna från plattan men den är en av många ruskigt bra.
Då skulle man kunna tro att livet här i västra Norge är ganska behagligt och skönt, , men i dessa förmodade stilla vatten blåser det upp till storm.
Imorgon flyttar jag nämligen ut ur lägenheten som jag nu har bott i de senaste 14 månaderna.
Anledningen stavas Magnus som är min nya rums"kamrat". Jag brukar komma överrens med de flesta människor men den här gubben är över gränsen, och då snackar vi sjumilakliv över gränsen.
Han har i det sista anklagat mej för att vara en gris som inte städar undan efter mig. Sanningen stavas däremot att han inte bara är pedantisk utan även måste ha någon form av knäpp i huvudet.
Jag och min andra nya rumskamrat Kim (som förövrigt är en störtskön kille) från Örebro drog i förra veckan ihop en go förfest med alla svenskar i huset, ja utom Magnus då. Strax innan vi ska gå kommer han dock ut från sitt råtthål och frågar om vi inte ska städa efter oss, Jovisst säger vi det är väl självklart att vi röjer undan efter oss, då går cp jäveln över gränsen å vill att vi ska plocka undan efter oss innan vi går ut, har ni någonsin hört nåt så dumt kära läsare? "ååh vi ska ut å ha kul på byen, men nej vänta vi MÅSTE ju verkligen städa innan vi går"
En annan kväll satt jag Edwin och Kim å drack öl å allmänt softar bara, våran miniatyr tv på 14" var på å spelade the voice på låg volym (och denna tvn skulle inte ens kunna väcka den mest lättväckte på morgonen ens på högsta volym). Då kommer cp jäveln ut igen å säger att "nää nu är klockan halv 11 nu får ni allt ta å dämpa er". Jag menar, vafaan? okej om vi hade väsnats men det gjorde vi ju inte.
Så nu har jag helt enkelt fått nog å ikväll har jag packat ihop allt jag äger i lägenheten. Magnus näsben hade legat jävligt risigt till om jag stannat kvar.
Ny bostad då? Go guttarna Edwin och Holma låter mej slagga hos dom den sista en och halv veckan innan jag åker hem, så nu är Öyjorden 98 den nya addressen.
I skrivande stund ligger Edwin å sussar här bredvid medans jag kollar på sagan om ringen på tvn, jag tror att det tog knäcken på han efter 3 raka förluster i fifa mot mej och att det är därför han somnat så tidigt.
Jag var just inne på Garran bloggen å läste de få inläggen Jocke skrivit under sin tid i Norge, förödande att se att ända tecken på min existens är citatet "e dööööle här", lika snål är inte jag. Om du klickar in här någon gång Jocke så ska du veta att du är jävligt saknad här i Bergen, staden är inte densamma utan den första norrländska kompisen jag haft.
Ska bli jävligt skönt att komma hem nu å slippa all skiten som är här, i det sista har det dock börjat kännas att man faktiskt kommer att lämna flera goda vänner bakom sig här som man inte vet när man träffar igen, nåja vi lär ses igen i framtiden, thats just life.
Till nästa gång jag skriver här, ha det gött
Dagens låt: Kent - Varje gång du möter min blick
Från nya plattan En plats i solen. Den tog lite längre tid på sig med att blinka och flirta än Röd men nu har jag fallit totalt. Det här är väl inte en av de kändare låtarna från plattan men den är en av många ruskigt bra.
Blev lite sugen
På att dra igång här igen nu, Norge bloggen är lika död som läget i Norge kan man ju lugnt påstå men nu är jag på väg att lämna Norge för lite mellanlandningar i Sverige,England och Spanien.. det kommer alltså hända lite smått å gott framöver å därför tänkte jag att det kunde vara kul att försöka dra igång bloggen på nytt igen !
Just nu är jag hemma på semester i min barndomsstad Kungälv å bara tar det lugnt, men på söndag bär det av upp till Bergen igen för min sista månad där, känns lite halvkonstigt att min tid där är över men ändå riktigt skönt!
Semestern har innehållit massa kul och tiden har flygit förbi, midsommar och framförallt peace and love festivalen har varit klara höjdpunkter.
Nu får vi se om det blir något uppföljande här eller inte.. vi ser :)
Just nu är jag hemma på semester i min barndomsstad Kungälv å bara tar det lugnt, men på söndag bär det av upp till Bergen igen för min sista månad där, känns lite halvkonstigt att min tid där är över men ändå riktigt skönt!
Semestern har innehållit massa kul och tiden har flygit förbi, midsommar och framförallt peace and love festivalen har varit klara höjdpunkter.
Nu får vi se om det blir något uppföljande här eller inte.. vi ser :)
Blev lite sugen
På att dra igång här igen nu, Norge bloggen är lika död som läget i Norge kan man ju lugnt påstå men nu är jag på väg att lämna Norge för lite mellanlandningar i Sverige,England och Spanien.. det kommer alltså hända lite smått å gott framöver å därför tänkte jag att det kunde vara kul att försöka dra igång bloggen på nytt igen !
Just nu är jag hemma på semester i min barndomsstad Kungälv å bara tar det lugnt, men på söndag bär det av upp till Bergen igen för min sista månad där, känns lite halvkonstigt att min tid där är över men ändå riktigt skönt!
Semestern har innehållit massa kul och tiden har flygit förbi, midsommar och framförallt peace and love festivalen har varit klara höjdpunkter.
Nu får vi se om det blir något uppföljande här eller inte.. vi ser :)
Just nu är jag hemma på semester i min barndomsstad Kungälv å bara tar det lugnt, men på söndag bär det av upp till Bergen igen för min sista månad där, känns lite halvkonstigt att min tid där är över men ändå riktigt skönt!
Semestern har innehållit massa kul och tiden har flygit förbi, midsommar och framförallt peace and love festivalen har varit klara höjdpunkter.
Nu får vi se om det blir något uppföljande här eller inte.. vi ser :)
Give everyone a hug!
The most radical thing to do
Is to love someone who loves you
Even when the world is seemingly telling you not to
I dont know what’s wrong or right
But i know what’s worth a fight
The most radical thing is to do what your heart tells you to
18 karat gold
waaaza!
Snart läggdags här i Norge.
Slutet av förra och början av denna veckan har inneburit en del övertid på jobbet vilket lett till mindre skrivande, än mindre skrivande med tanke på det orosmoln som hängt över mig som ska väck imorn.
Jo för imorn ska jag kila tidigare från jobbet för att ta mej till närmsta skattekontor här och uppdatera mitt skattekort, jag har haft det i bakhuvudet i snart en och en halv vecka nu eftersom att om jag inte uppdaterar det så innebär det att jag måste betala 50% skatt här tills jag fixat uppdateringen, det vill man ju inte råka ut för.
I övrigt har en film med skyhöga förväntningar från min sida premiär på bio i Sverige nu på fredag, det är filmatiseringen av boken snabba cash jag snackar om, tyvärr är norrmännen inte i linje med att visa den på sina "kinografer" så jag blir la tyvärr tvungen att tanka hem den, trist när man väl kan tänka sig att betala.
Här har ni trailern till filmen:
Förutom allt vardagstjafs så har jag nu bestämt mig, det blir 129 dagar till i Bergen Sen är det farväl, antingen blir det att jag flyttar hem en stund å sen sticker upp till Oslo, eller att jag flyttar till Oslo direkt.
Jag pallar inte avståndet hem, från Oslo tar det bara 3 timmar hem och därifrån kan jag ju åka hem nästan varje helg om jag vill det. Dessutom fick jag ett fint intryck av Oslo när jag var där nu senast, tror det kan bli kul eftersom både Sebben och Ariel är där också.
Nu hinner jag inte skriva mer för nu måste jag sova.
Ni får 18 karat guld av mej ! håll till godo!
Snart läggdags här i Norge.
Slutet av förra och början av denna veckan har inneburit en del övertid på jobbet vilket lett till mindre skrivande, än mindre skrivande med tanke på det orosmoln som hängt över mig som ska väck imorn.
Jo för imorn ska jag kila tidigare från jobbet för att ta mej till närmsta skattekontor här och uppdatera mitt skattekort, jag har haft det i bakhuvudet i snart en och en halv vecka nu eftersom att om jag inte uppdaterar det så innebär det att jag måste betala 50% skatt här tills jag fixat uppdateringen, det vill man ju inte råka ut för.
I övrigt har en film med skyhöga förväntningar från min sida premiär på bio i Sverige nu på fredag, det är filmatiseringen av boken snabba cash jag snackar om, tyvärr är norrmännen inte i linje med att visa den på sina "kinografer" så jag blir la tyvärr tvungen att tanka hem den, trist när man väl kan tänka sig att betala.
Här har ni trailern till filmen:
Förutom allt vardagstjafs så har jag nu bestämt mig, det blir 129 dagar till i Bergen Sen är det farväl, antingen blir det att jag flyttar hem en stund å sen sticker upp till Oslo, eller att jag flyttar till Oslo direkt.
Jag pallar inte avståndet hem, från Oslo tar det bara 3 timmar hem och därifrån kan jag ju åka hem nästan varje helg om jag vill det. Dessutom fick jag ett fint intryck av Oslo när jag var där nu senast, tror det kan bli kul eftersom både Sebben och Ariel är där också.
Nu hinner jag inte skriva mer för nu måste jag sova.
Ni får 18 karat guld av mej ! håll till godo!
Jag rår inte för det
Okej så här är det, jag vaknade precis ur världens sjukaste dröm!
Den började här i rummet, jag skulle ta mej ut till Bergens flygplats för att flyga hem å hämta mammas bil.
Väl på flygplatsen kommer jag på att jag glömt allt vad allt heter, det jag hade med mej var mitt körkort, fick åka hem till lägenheten igen å hämta biljetten.
På nåt vis lyckades jag glömma den igen och blev tvungen att ställa mig och smöra för två vakter.
I bakgrunden en bit bort står helt plötsligt Gurra, han jobba tydligen i vakten på flygplatsen, å ropar "Den här vägen Karl, följ efter mig".
Tilsammans springer vi genom kontrollen och Gurra låser upp en hemlig dörr in till själva flygplatsen och gaterna.
När vi kommer in där så förvandlas drömmen till en musikal och jag och gurra springer tillsammans runt inne på flygplatsen och sjunger och hoppar runt, vi träffar en massa bekant kungälvsfolk som tittar undrande på oss.
I slutet av musikalen finner vi en fylleutslagen Ivarsson som ligger på golvet utanför en mcdonalds i flygplatsen med en cheeseburgare i handen, jättepackad frågar han mej "Är det här din cheeseburgare Karl?". Sen vaknade jag.
Typiskt att man inte fick chansen att smaka, ni vet ju hur jag är med mat.
På tal om mat ska jag ta å slå upp kokboken jag fick av mor i julklapp å börja laga lite seriös mat, idag blev det tacos.. typiskt nog överlever inte en cremefraiche en 10 dagar semester utan var aningen för möglig för min smak, tillika blev maten lite torr men men.
I övrigt inte mycket, ska bli skönt med helg, ska väl ta å ringa salten å se om de händer nåt då, har inte hört av han sen jag kom upp igen för han är nämligen sjukskriven från jobbet just nu för nån stolle knäckt ett revben på honom på nyår.
lite edit: hann inte posta iväg det här innan mina ögon slöts, de två tidigare inläggen borde dessutom byta plats om det ska vara riktig tidsfölj.
Den började här i rummet, jag skulle ta mej ut till Bergens flygplats för att flyga hem å hämta mammas bil.
Väl på flygplatsen kommer jag på att jag glömt allt vad allt heter, det jag hade med mej var mitt körkort, fick åka hem till lägenheten igen å hämta biljetten.
På nåt vis lyckades jag glömma den igen och blev tvungen att ställa mig och smöra för två vakter.
I bakgrunden en bit bort står helt plötsligt Gurra, han jobba tydligen i vakten på flygplatsen, å ropar "Den här vägen Karl, följ efter mig".
Tilsammans springer vi genom kontrollen och Gurra låser upp en hemlig dörr in till själva flygplatsen och gaterna.
När vi kommer in där så förvandlas drömmen till en musikal och jag och gurra springer tillsammans runt inne på flygplatsen och sjunger och hoppar runt, vi träffar en massa bekant kungälvsfolk som tittar undrande på oss.
I slutet av musikalen finner vi en fylleutslagen Ivarsson som ligger på golvet utanför en mcdonalds i flygplatsen med en cheeseburgare i handen, jättepackad frågar han mej "Är det här din cheeseburgare Karl?". Sen vaknade jag.
Typiskt att man inte fick chansen att smaka, ni vet ju hur jag är med mat.
På tal om mat ska jag ta å slå upp kokboken jag fick av mor i julklapp å börja laga lite seriös mat, idag blev det tacos.. typiskt nog överlever inte en cremefraiche en 10 dagar semester utan var aningen för möglig för min smak, tillika blev maten lite torr men men.
I övrigt inte mycket, ska bli skönt med helg, ska väl ta å ringa salten å se om de händer nåt då, har inte hört av han sen jag kom upp igen för han är nämligen sjukskriven från jobbet just nu för nån stolle knäckt ett revben på honom på nyår.
lite edit: hann inte posta iväg det här innan mina ögon slöts, de två tidigare inläggen borde dessutom byta plats om det ska vara riktig tidsfölj.
Romeo återvänder ensam
Tillbaka i Bergen, det suger hårt!
Det svänger ju lite från bra dagar till dåliga dagar men just nu är det dåligt.
Känner att jag måste härifrån, å jag kom precis hit igen.
Sista helgen som avslutade semestern tillbringades i Oslo hos Sebben, det var riktigt trevligt när jag henke ariel och han gjorde byen å lallade runt på Karl-johan. Vi hann med att kika in den nya filmen Avatar borta på saga bio, grym film och grymt sällskap, kunde inte sluta dåligt.
Det behövdes bara två dagar för att inse att vissa saker jag hört om oslo var sant och andra en lögn.
En sak är säker, det är dags att röra på sig i vår, och då menar jag inte joggning.
Om det blir i sommar eller nästa höst jag flyttar dit vet jag inte men flytta dit det ska jag göra, varför körde jag inte hårdare arbetssökning till Oslo från början? allt verkar pefekt där, storstadskänslan,nära hem, flera kompisar, norska jenter.
Jag pallar inte tänka mer på framtiden nu, utbildning känns halvt om halvt meningslös med tanke på att lågkonjukturen knappast tänker släppa sverige det närmsta, bättre köra ett till år i norge, men i bättre miljö å fundera ut vad jag egentligen vill.
På Juldagen var det fest och jag lyckades återigen låta munnen min glappa lite mer än vad som är nyttigt.
I övrigt hade jag kanonkul den kvällen, vi hade samlats hemma hos mig och i källaren var jag omringad av flera av mina närmaste vänner, senare dök favorit-louise upp med sitt entourage, även en fejkad stockholmare hade infunnit sig. I Kungälv började det bra med en klockren faceplant i en jätteblöt snöslaskdriva för min del, efter att jag tagit mig in på en av krogarna å torkat å tinat upp kördes det hårt å jag höll på att hamna i bråk me nån gaisare, ge bort ett paket cigg men inte ens få smaka på en av den otacksamma flickan som jag gav paketet till, köra lite schyssta dancemoves på dansgolvet, bli jättefull, försöka ragga på en söt polistjej, presentera en fantastisk henke för densamma,få en kvinnlig signering på röven, för att till sist sova hemma hos henke.
Nästa morgon var fantastisk, skallen vägde mindre än den brukar dagen efter och jag hade vaknat upp, slagit på tvn och till min förtjusning sett att Mulan 2 va på tv, bra start på dagen. Gåsen var även han helnöjd, han hade tappat bort sitt bankkort och detta var enligt honom själv det bästa som någonsin hänt han. När vi satt och åt frukost på da lina ringde kristin och jag åkte med henne upp till hennes nya lägenhet å myste där en liten stund.
Inför Nyår visste inte många vad som skulle hända, det verkade mest som att folk skulle käka middag å sedan se, förutom en gangster fest i romelanda såg alternativa knapa ut, jag var innan nyår ganska säker på att det skulle sluta med att vi skulle hamna på kockar till slut. Parmiddagar eller middagar i all ära det kan vara trevligt vilken kväll som helst på året men det var nyår och jag ville spåra, inte sitta å äta mat med en massa förslappade par osv. Turligt nog hade jag samlats med likasinnade i Munkegärde där uppkorkningen började, jag hade planerat dåligt.. relativt tom mage, mer sprit än öl och när vi gick från förkröket kännde jag mig illamående av spriten. Allt var på väg att köra sig och när vi kom fram till munkeboden å vi ringde precis å beställde två taxibilar när vi helt slumpmässigt såg en stor folkmassa komma gåendes, dom bara måste ju va på väg till en fest, vi följde efter dom å hamnade på en kalastrevlig tillställning i en lokal en liten bit bort bara, så är ju inte snyggt att göra men det gav en liten back in the days känsla ala 2004-2006. Nåväl, när jag kom dit höjdes humöret, illamåendet var som bortblåst inte minst tack vare festens värd , emelie, som kom som en räddare i nöden å faktiskt bjöd mig på mat när jag sa att jag var hungrig, jag gick kanske till överdrift å berättade upprepade gånger att hon var världens snällaste så fort jag fick syn på henne sen under hela kvällen.
Men jag menar, jag var inte bjuden, jag var ganska full, nog för att jag innerst inne är en snäll pojk men ändå.. hennes första reaktion var att hjälpa istället för att tex fråga vem fan jag var, och det var åtminstonde för mig en så fin gest att jag nog blev lite rörd. Kanske låter dumt men så är det.
Olof var partysugen, dom andra ville vidare till en annan fest de fått nys om, jag och olof stannade kvar, det blev jävligt lyckat och jag hade kanonkul hela festen, dock tappade jag bort olof av en anledning som jag inte skiver här.
Festen stängde vid 2 tiden och jag fick ensam vandra ner till kungälvs busstation. Vid det här tillfället sluddrade jag ganska ordentligt och efter att ha blivit bjuden på en cigg av nån snubbe så kom bussen direkt, varpå jag brast ut: "typiskt jag som just sände tiggen", ni fattar.
På bussen träffade jag Lunkan och hennes kille och med mitt fenomenala minne så minns jag faktiskt det mesta vi pratade om, det var trevligt att stöta på denna unga dam igen, det va längesen. Jag lovade även henne en försenad adventslucka i kallebabykalendern, det kommer.
En liten tillbakablick på semestern har fått mig på bättre humör nu, om ni som läser inte kommer upp hit så ses vi i sommar, annars läser ni ju mina tankar här som vanligt.
Det svänger ju lite från bra dagar till dåliga dagar men just nu är det dåligt.
Känner att jag måste härifrån, å jag kom precis hit igen.
Sista helgen som avslutade semestern tillbringades i Oslo hos Sebben, det var riktigt trevligt när jag henke ariel och han gjorde byen å lallade runt på Karl-johan. Vi hann med att kika in den nya filmen Avatar borta på saga bio, grym film och grymt sällskap, kunde inte sluta dåligt.
Det behövdes bara två dagar för att inse att vissa saker jag hört om oslo var sant och andra en lögn.
En sak är säker, det är dags att röra på sig i vår, och då menar jag inte joggning.
Om det blir i sommar eller nästa höst jag flyttar dit vet jag inte men flytta dit det ska jag göra, varför körde jag inte hårdare arbetssökning till Oslo från början? allt verkar pefekt där, storstadskänslan,nära hem, flera kompisar, norska jenter.
Jag pallar inte tänka mer på framtiden nu, utbildning känns halvt om halvt meningslös med tanke på att lågkonjukturen knappast tänker släppa sverige det närmsta, bättre köra ett till år i norge, men i bättre miljö å fundera ut vad jag egentligen vill.
På Juldagen var det fest och jag lyckades återigen låta munnen min glappa lite mer än vad som är nyttigt.
I övrigt hade jag kanonkul den kvällen, vi hade samlats hemma hos mig och i källaren var jag omringad av flera av mina närmaste vänner, senare dök favorit-louise upp med sitt entourage, även en fejkad stockholmare hade infunnit sig. I Kungälv började det bra med en klockren faceplant i en jätteblöt snöslaskdriva för min del, efter att jag tagit mig in på en av krogarna å torkat å tinat upp kördes det hårt å jag höll på att hamna i bråk me nån gaisare, ge bort ett paket cigg men inte ens få smaka på en av den otacksamma flickan som jag gav paketet till, köra lite schyssta dancemoves på dansgolvet, bli jättefull, försöka ragga på en söt polistjej, presentera en fantastisk henke för densamma,få en kvinnlig signering på röven, för att till sist sova hemma hos henke.
Nästa morgon var fantastisk, skallen vägde mindre än den brukar dagen efter och jag hade vaknat upp, slagit på tvn och till min förtjusning sett att Mulan 2 va på tv, bra start på dagen. Gåsen var även han helnöjd, han hade tappat bort sitt bankkort och detta var enligt honom själv det bästa som någonsin hänt han. När vi satt och åt frukost på da lina ringde kristin och jag åkte med henne upp till hennes nya lägenhet å myste där en liten stund.
Inför Nyår visste inte många vad som skulle hända, det verkade mest som att folk skulle käka middag å sedan se, förutom en gangster fest i romelanda såg alternativa knapa ut, jag var innan nyår ganska säker på att det skulle sluta med att vi skulle hamna på kockar till slut. Parmiddagar eller middagar i all ära det kan vara trevligt vilken kväll som helst på året men det var nyår och jag ville spåra, inte sitta å äta mat med en massa förslappade par osv. Turligt nog hade jag samlats med likasinnade i Munkegärde där uppkorkningen började, jag hade planerat dåligt.. relativt tom mage, mer sprit än öl och när vi gick från förkröket kännde jag mig illamående av spriten. Allt var på väg att köra sig och när vi kom fram till munkeboden å vi ringde precis å beställde två taxibilar när vi helt slumpmässigt såg en stor folkmassa komma gåendes, dom bara måste ju va på väg till en fest, vi följde efter dom å hamnade på en kalastrevlig tillställning i en lokal en liten bit bort bara, så är ju inte snyggt att göra men det gav en liten back in the days känsla ala 2004-2006. Nåväl, när jag kom dit höjdes humöret, illamåendet var som bortblåst inte minst tack vare festens värd , emelie, som kom som en räddare i nöden å faktiskt bjöd mig på mat när jag sa att jag var hungrig, jag gick kanske till överdrift å berättade upprepade gånger att hon var världens snällaste så fort jag fick syn på henne sen under hela kvällen.
Men jag menar, jag var inte bjuden, jag var ganska full, nog för att jag innerst inne är en snäll pojk men ändå.. hennes första reaktion var att hjälpa istället för att tex fråga vem fan jag var, och det var åtminstonde för mig en så fin gest att jag nog blev lite rörd. Kanske låter dumt men så är det.
Olof var partysugen, dom andra ville vidare till en annan fest de fått nys om, jag och olof stannade kvar, det blev jävligt lyckat och jag hade kanonkul hela festen, dock tappade jag bort olof av en anledning som jag inte skiver här.
Festen stängde vid 2 tiden och jag fick ensam vandra ner till kungälvs busstation. Vid det här tillfället sluddrade jag ganska ordentligt och efter att ha blivit bjuden på en cigg av nån snubbe så kom bussen direkt, varpå jag brast ut: "typiskt jag som just sände tiggen", ni fattar.
På bussen träffade jag Lunkan och hennes kille och med mitt fenomenala minne så minns jag faktiskt det mesta vi pratade om, det var trevligt att stöta på denna unga dam igen, det va längesen. Jag lovade även henne en försenad adventslucka i kallebabykalendern, det kommer.
En liten tillbakablick på semestern har fått mig på bättre humör nu, om ni som läser inte kommer upp hit så ses vi i sommar, annars läser ni ju mina tankar här som vanligt.
Snabba cash
Jaha, onsdagskväll. Jobbade över idag för andra dagen på raken, summa summarum: kan snart torka munnen med mina tusenlappar. Men det är inte dom pengarna titeln ikväll handlar om, utan det är även titeln på boken jag just läst ut.
Boken kretsar kring tre huvudpersoner som alla är delaktiga i den undre världen i Stockholm, så här står det på baksidan:
JW är stureplanskillen som säljer kokain på de hetaste inneställena. Han gör vad som helst för att nå dit han vill.
JORGE är latinon som kan allt om koks och som går i land med en osannolikt tjusig rymning från Österåkersanstalten. Ingen kan K-branchen bättre än han.
MRADO Sköter indrivning åt bossen Radovan. Han drömmer om ett bra liv för sig och sin dotter, men det ligger riktigt långt borta.
Den kriminella världens egen logik för de tre samman, och det kan bara sluta på ett sätt: en kom om liv och död. Och varför, egentligen? För snabba cash.
Rakt upp och ner måste jag bara säga att det här var en av de bästa böckerna jag läst på riktigt riktigt länge, den har gripit taget över mig under en vecka nu och jag har tagit upp den efter jobbet och motvilligt slått ihop den innan jag gått å lagt mej på kvällen.
Hela historien är sjukt gripande, speciellt storyn kring JWs försvunna syster som nästan fick mej att gråta i slutet i samma veva som jag bubblade av hat, mer avslöjar jag inte kring det då nån av er kanske får för er att ta upp denna fantastiska bok att bläddra i.
Det finns egentligen bara en person som jag kan identifiera mig med i boken och det är JW som i princip är helt pengagalen, han gör ju som sagt vad som helst för pengarna och jag känner igen mig i det även om jag i underkant kallar att jobba i norge som en laglig och väldigt light version av JWs story.
Frågor jag ställer mej själv efter att ha läst boken är hur han och hans syster hamnade i sån skit som de faktiskt gjorde, JW till exempel, flyttar från den sörjande familjen i robertsfors för stockholm och studier på universitet, en smart ganska vanlig kille helt enkelt, har flera av stureplans elitens bratigaste bratar till vänner, men ändå.. hur halkar en vanlig kille in så lätt på koks spåret? vart går gränsen för att ta till nåt sånt?
Den frågan har jag ställt mej flera gånger, tex när jag går på fotboll (huligandebatten som är så inne just nu). Jag går dit och älskar mitt lag samtidigt som jag hatar vissa motståndar lag, men inte går jag ut å klappar till någon på käften efter matchen för det. Där finns den där gränsen igen.
Hursomhelst, boken får toppbetyg av mej och jag rekomenderar den starkt till alla er läsare.
Fast kan ju också passa på att varna känsliga, det är en grov historia.
I övrigt lyssnade jag just på en schysst låt, ett utdrag ur texten löd så här
"Super in, Super ut, är långt ifrån en Superkille"
Jag har klantat mig än en gång, nästan som förr i tiden, men med ända skillnaden att jag bryr mig och är bekymrad av vad jag gjort, nåt positivt i strulet.
Jag hinner tyvärr inte skriva mer ikväll för nu måste jag verkligen sova, lämnar en bra låt som alltid.
Boken kretsar kring tre huvudpersoner som alla är delaktiga i den undre världen i Stockholm, så här står det på baksidan:
JW är stureplanskillen som säljer kokain på de hetaste inneställena. Han gör vad som helst för att nå dit han vill.
JORGE är latinon som kan allt om koks och som går i land med en osannolikt tjusig rymning från Österåkersanstalten. Ingen kan K-branchen bättre än han.
MRADO Sköter indrivning åt bossen Radovan. Han drömmer om ett bra liv för sig och sin dotter, men det ligger riktigt långt borta.
Den kriminella världens egen logik för de tre samman, och det kan bara sluta på ett sätt: en kom om liv och död. Och varför, egentligen? För snabba cash.
Rakt upp och ner måste jag bara säga att det här var en av de bästa böckerna jag läst på riktigt riktigt länge, den har gripit taget över mig under en vecka nu och jag har tagit upp den efter jobbet och motvilligt slått ihop den innan jag gått å lagt mej på kvällen.
Hela historien är sjukt gripande, speciellt storyn kring JWs försvunna syster som nästan fick mej att gråta i slutet i samma veva som jag bubblade av hat, mer avslöjar jag inte kring det då nån av er kanske får för er att ta upp denna fantastiska bok att bläddra i.
Det finns egentligen bara en person som jag kan identifiera mig med i boken och det är JW som i princip är helt pengagalen, han gör ju som sagt vad som helst för pengarna och jag känner igen mig i det även om jag i underkant kallar att jobba i norge som en laglig och väldigt light version av JWs story.
Frågor jag ställer mej själv efter att ha läst boken är hur han och hans syster hamnade i sån skit som de faktiskt gjorde, JW till exempel, flyttar från den sörjande familjen i robertsfors för stockholm och studier på universitet, en smart ganska vanlig kille helt enkelt, har flera av stureplans elitens bratigaste bratar till vänner, men ändå.. hur halkar en vanlig kille in så lätt på koks spåret? vart går gränsen för att ta till nåt sånt?
Den frågan har jag ställt mej flera gånger, tex när jag går på fotboll (huligandebatten som är så inne just nu). Jag går dit och älskar mitt lag samtidigt som jag hatar vissa motståndar lag, men inte går jag ut å klappar till någon på käften efter matchen för det. Där finns den där gränsen igen.
Hursomhelst, boken får toppbetyg av mej och jag rekomenderar den starkt till alla er läsare.
Fast kan ju också passa på att varna känsliga, det är en grov historia.
I övrigt lyssnade jag just på en schysst låt, ett utdrag ur texten löd så här
"Super in, Super ut, är långt ifrån en Superkille"
Jag har klantat mig än en gång, nästan som förr i tiden, men med ända skillnaden att jag bryr mig och är bekymrad av vad jag gjort, nåt positivt i strulet.
Jag hinner tyvärr inte skriva mer ikväll för nu måste jag verkligen sova, lämnar en bra låt som alltid.
Lucka nr 16 i Kallebabys Julkalender
Jag är av den bestämda uppfattningen att för att julestämning skall kunna existera och florera så måste man dela tiden innan jul med ens nära och kära. För att inte min julestämning skall bli 0 i år tänkte jag därför lägga upp min alldeles egna julkalender där jag bakom varje lucka presenterar en person som står mig nära och skriva någon fin liten mening om personen. På så sätt kommer ni inte kännas lika långt ifrån mej och jag kan nå den där julkänslan.
Och under lucka nr 16 hittar vi:
Hanna "Hannis" Hallberg
(Jag och halva Hannis en blöt kväll förra hösten)
Hannis och jag lärde verkligen känna varandra av en slump, det var en sen kväll förra hösten där jag satt och spelade messenger-league med JP på msn, detta var under tiden jag var arbetslös och klockan började bli sent å JP skulle gå å lägga sig, men jag ville spela mer och då gav Jp mej hannis msn address och sa att hon här spelar med dig istället. Till en början visste jag inte ens vem det var jag pratade och spelade med men efter några dagar frågade jag louise om hon visste vem det var, det visade sig att hanna satt bredvid när jag frågade vilket var lite lustigt.
De första intrycken jag fick av hanna var att hon var väldigt rolig, minns att hon döpte sitt messenger league lag till Napoli för att dom var coola eller nåt sånt enligt henne, dessutom var hon en värdig motståndare på MS röj.
Hon verkade även lite stressad av allt skolarbete och sånt värdsligt och att dygna i hennes klass kallas för att göra en hanna eftersom hon stannar uppe å pluggar sent.
Hade jag vetat vem jag pratade med hade mitt första intryck nog annars varit att hon är väldigt söt.
eftersom vi bara kännt varandra i drygt ett år, å jag flyttade till norge för ett halvår sedan, så har vi inte jättemånga minnen tillsammans, men det bästa hittils är enligt mig när vi var ute i linnéstan å åt senast jag var hemma.
När jag flyttar hem igen hoppas jag vi kan skrapa ihop lite fler minnen tillsammans.
Hanna får en gammal go låt med lars winnerbäck för hon gillar honom minst lika mycket som mig.
Och under lucka nr 16 hittar vi:
Hanna "Hannis" Hallberg
(Jag och halva Hannis en blöt kväll förra hösten)
Hannis och jag lärde verkligen känna varandra av en slump, det var en sen kväll förra hösten där jag satt och spelade messenger-league med JP på msn, detta var under tiden jag var arbetslös och klockan började bli sent å JP skulle gå å lägga sig, men jag ville spela mer och då gav Jp mej hannis msn address och sa att hon här spelar med dig istället. Till en början visste jag inte ens vem det var jag pratade och spelade med men efter några dagar frågade jag louise om hon visste vem det var, det visade sig att hanna satt bredvid när jag frågade vilket var lite lustigt.
De första intrycken jag fick av hanna var att hon var väldigt rolig, minns att hon döpte sitt messenger league lag till Napoli för att dom var coola eller nåt sånt enligt henne, dessutom var hon en värdig motståndare på MS röj.
Hon verkade även lite stressad av allt skolarbete och sånt värdsligt och att dygna i hennes klass kallas för att göra en hanna eftersom hon stannar uppe å pluggar sent.
Hade jag vetat vem jag pratade med hade mitt första intryck nog annars varit att hon är väldigt söt.
eftersom vi bara kännt varandra i drygt ett år, å jag flyttade till norge för ett halvår sedan, så har vi inte jättemånga minnen tillsammans, men det bästa hittils är enligt mig när vi var ute i linnéstan å åt senast jag var hemma.
När jag flyttar hem igen hoppas jag vi kan skrapa ihop lite fler minnen tillsammans.
Hanna får en gammal go låt med lars winnerbäck för hon gillar honom minst lika mycket som mig.
Lucka nr 15 i Kallebabys Julkalender
Jag är av den bestämda uppfattningen att för att julestämning skall kunna existera och florera så måste man dela tiden innan jul med ens nära och kära. För att inte min julestämning skall bli 0 i år tänkte jag därför lägga upp min alldeles egna julkalender där jag bakom varje lucka presenterar en person som står mig nära och skriva någon fin liten mening om personen. På så sätt kommer ni inte kännas lika långt ifrån mej och jag kan nå den där julkänslan.
Detta inlägg blir lite av ett undantag eftersom personen i detta inlägg inte vart långt ifrån mej under hela advent, men eftersom han har blivit en så bra kompis tycker jag att han förtjänar ett inlägg här, låt mej presentera min först norska kompis någonsin.
Under lucka nr 15 hittar vi alltså:
Kjell-Ryan "Salten" Lillesalt Warberg
Jag tänkte börja med ett citat från Kalle som han sa när jag berättade en Salten.
"Det är så typiskt dej, du flyttar hela vägen till Bergen och det första du gör är att hitta en kompis som är precis lika knäpp som dej"
För att salten är en riktig knäppis går knappast att förneka, ordet knäppis finns förövrigt inte på norska utan det närmaste liknande ordet är "Tulling" eller att man är lite "Rar" och salten tycker att knäppis kan vara det roligaste ordet någonsin.
Redan första veckan på jobbet märkte jag att det skulle bli en given vän, det första Salten sa till mej när vi pratade första gången var nämligen följande "Du är the chosen one, som i the matrix, å du har kommit hela vägen från sverige för att rädda rema undan finanskrisen med dina fantastiska plockhänder"
Efter detta fortsatte han med att förklara för mej att jag var schizofren och att när jag är nykter är jag den snälle nilsson som inte skulle göra något elakt alls, men när jag är full så är jag den elake bergman som slåss och våldtar tjejer.
efter det har han kallat mej för bergman och han har även fått alla på jobbet att tro att det är mitt riktiga namn genom att ändra min inloggning på trucken till Carl Bergman Nilsson. Vidare har han fått flera på jobbet att tro att jag hatar kineser och att jag hatar egentligen hatar norge men är tvingad att var här ändå.
Man kan alltså konstatera att kalle hade rätt i sitt uttalande.
En annan sak man kan konstatera är att det hade varit sjukt tråkigt här i bergen om det inte vore för salten och alla hans knäppheter.
Förutom knäppheter har vi ganska mycket gemensamt, vi båda är nämligen intresserade av fotboll, historia,politik och öl.. eller i saltens fall fulsprit.
Idag gav jag en julegave till salten, en sverige t shirt fick han av mig och jag trodde först att han skulle bränna den men han lovade mig faktiskt att han skulle använda den.
Salten får love message to the world för den spelar vi alltid innan vi går ut på byen :D
Detta inlägg blir lite av ett undantag eftersom personen i detta inlägg inte vart långt ifrån mej under hela advent, men eftersom han har blivit en så bra kompis tycker jag att han förtjänar ett inlägg här, låt mej presentera min först norska kompis någonsin.
Under lucka nr 15 hittar vi alltså:
Kjell-Ryan "Salten" Lillesalt Warberg
Jag tänkte börja med ett citat från Kalle som han sa när jag berättade en Salten.
"Det är så typiskt dej, du flyttar hela vägen till Bergen och det första du gör är att hitta en kompis som är precis lika knäpp som dej"
För att salten är en riktig knäppis går knappast att förneka, ordet knäppis finns förövrigt inte på norska utan det närmaste liknande ordet är "Tulling" eller att man är lite "Rar" och salten tycker att knäppis kan vara det roligaste ordet någonsin.
Redan första veckan på jobbet märkte jag att det skulle bli en given vän, det första Salten sa till mej när vi pratade första gången var nämligen följande "Du är the chosen one, som i the matrix, å du har kommit hela vägen från sverige för att rädda rema undan finanskrisen med dina fantastiska plockhänder"
Efter detta fortsatte han med att förklara för mej att jag var schizofren och att när jag är nykter är jag den snälle nilsson som inte skulle göra något elakt alls, men när jag är full så är jag den elake bergman som slåss och våldtar tjejer.
efter det har han kallat mej för bergman och han har även fått alla på jobbet att tro att det är mitt riktiga namn genom att ändra min inloggning på trucken till Carl Bergman Nilsson. Vidare har han fått flera på jobbet att tro att jag hatar kineser och att jag hatar egentligen hatar norge men är tvingad att var här ändå.
Man kan alltså konstatera att kalle hade rätt i sitt uttalande.
En annan sak man kan konstatera är att det hade varit sjukt tråkigt här i bergen om det inte vore för salten och alla hans knäppheter.
Förutom knäppheter har vi ganska mycket gemensamt, vi båda är nämligen intresserade av fotboll, historia,politik och öl.. eller i saltens fall fulsprit.
Idag gav jag en julegave till salten, en sverige t shirt fick han av mig och jag trodde först att han skulle bränna den men han lovade mig faktiskt att han skulle använda den.
Salten får love message to the world för den spelar vi alltid innan vi går ut på byen :D
Lucka nr 14 i Kallebabys Julkalender
Jag är av den bestämda uppfattningen att för att julestämning skall kunna existera och florera så måste man dela tiden innan jul med ens nära och kära. För att inte min julestämning skall bli 0 i år tänkte jag därför lägga upp min alldeles egna julkalender där jag bakom varje lucka presenterar en person som står mig nära och skriva någon fin liten mening om personen. På så sätt kommer ni inte kännas lika långt ifrån mej och jag kan nå den där julkänslan.
Och under lucka nr 14 hittar vi:
Sofia "Lillen" Keränen
Detta mina kära vänner är lillen! till att börja med så måste jag återigen säga att detta är min absoluta favorit av lillarna. Lillen som person är helt crazy, eller som hon själv beskrev det, som ett 5 årigt ondskefullt geni.
Andra bevis på att lillen skulle kunna vara 5 år är denna videon som jag fortfarande gapskrattar åt när jag ser den.
När jag och lillen ses brukar det mesta tyvärr gå åt skogen, som när jag missade sista bussen hem när jag stod å snackade med henne på buss stationen förra sommaren, det slutade med att vi fick lifta, lift fick vi men faktum är att jag utan i tron att jag stod mot hållet åt ytterby lyckades lifta till romelanda istället och fick sova hemma hos lillen där tillsammans med knöös och conny som kom inramlandes lite senare. Innan detta hade lillen lyckats fånga ett kort på mej där jag leker tekken med mej själv klockan 5 på morgonen, jag mådde nog bra då.
En annan gång skulle vi bada på hawaii, det var när jag bodde hos min bror i stenungsund, och jag hade varit på jobbet hela dagen och himlen hade varit helt blå och solen stekte på stackars mej som var tvungen att ha heltäckande overall på mej när jag jobbade. Så när äntligen klockan var 4 å jag som den svettpöl jag var gled ur overallen och satte mej på min hoj och cyklade ut till hawaii och blev ännu mer svettig och bara såg framemot att få hoppa i å bada. Nä då kom såklart regnet efter typ 20 min, och 5 min senare stod jag och lillen ensamma kvar på stranden helt pisseblöta av ösregnet, det kan man kalla allt annat än tur.
Lillens humor är minst lika sjuk som min och jag är både glad och tacksam att hon för ett tag sen skickade detta klipp till mej som minst sagt ger mig hopp om mänskligheten, tyvärr går det inte att bädda in men om ni kopierar länken å tittar på klippet så lovar jag att ni inte kommer bli missnöjda.
http://www.youtube.com/watch?v=Lt4LKQukpME
Lillen driver även hon en blogg och jag har en känsla av att den har lite mer bevakare än min men ni kan ju kika in den ivartfall om ni har lust. www.Sofiaofsweden.se
Lillen får en låt med Tinchy stryder av mej för den vet jag att hon gilla.
Och under lucka nr 14 hittar vi:
Sofia "Lillen" Keränen
Detta mina kära vänner är lillen! till att börja med så måste jag återigen säga att detta är min absoluta favorit av lillarna. Lillen som person är helt crazy, eller som hon själv beskrev det, som ett 5 årigt ondskefullt geni.
Andra bevis på att lillen skulle kunna vara 5 år är denna videon som jag fortfarande gapskrattar åt när jag ser den.
När jag och lillen ses brukar det mesta tyvärr gå åt skogen, som när jag missade sista bussen hem när jag stod å snackade med henne på buss stationen förra sommaren, det slutade med att vi fick lifta, lift fick vi men faktum är att jag utan i tron att jag stod mot hållet åt ytterby lyckades lifta till romelanda istället och fick sova hemma hos lillen där tillsammans med knöös och conny som kom inramlandes lite senare. Innan detta hade lillen lyckats fånga ett kort på mej där jag leker tekken med mej själv klockan 5 på morgonen, jag mådde nog bra då.
En annan gång skulle vi bada på hawaii, det var när jag bodde hos min bror i stenungsund, och jag hade varit på jobbet hela dagen och himlen hade varit helt blå och solen stekte på stackars mej som var tvungen att ha heltäckande overall på mej när jag jobbade. Så när äntligen klockan var 4 å jag som den svettpöl jag var gled ur overallen och satte mej på min hoj och cyklade ut till hawaii och blev ännu mer svettig och bara såg framemot att få hoppa i å bada. Nä då kom såklart regnet efter typ 20 min, och 5 min senare stod jag och lillen ensamma kvar på stranden helt pisseblöta av ösregnet, det kan man kalla allt annat än tur.
Lillens humor är minst lika sjuk som min och jag är både glad och tacksam att hon för ett tag sen skickade detta klipp till mej som minst sagt ger mig hopp om mänskligheten, tyvärr går det inte att bädda in men om ni kopierar länken å tittar på klippet så lovar jag att ni inte kommer bli missnöjda.
http://www.youtube.com/watch?v=Lt4LKQukpME
Lillen driver även hon en blogg och jag har en känsla av att den har lite mer bevakare än min men ni kan ju kika in den ivartfall om ni har lust. www.Sofiaofsweden.se
Lillen får en låt med Tinchy stryder av mej för den vet jag att hon gilla.
Lucka nr 13 i Kallebabys Julkalender
Jag är av den bestämda uppfattningen att för att julestämning skall kunna existera och florera så måste man dela tiden innan jul med ens nära och kära. För att inte min julestämning skall bli 0 i år tänkte jag därför lägga upp min alldeles egna julkalender där jag bakom varje lucka presenterar en person som står mig nära och skriva någon fin liten mening om personen. På så sätt kommer ni inte kännas lika långt ifrån mej och jag kan nå den där julkänslan.
Som ni säkert har märkt har min julkalender falerat lite, detta till grund av att jag sista veckan innan jul nu jobbade ungefär 60 timmar och har därför helt enkelt varit för trött för att skriva något, nu ska jag iaf försöka göra ett litet ryck ikväll, och imorgon har jag ju ändå 3 timmar på mig att skriva på tåget mellan köpenhamn och göteborg så vi får helt enkelt se hur många luckor det blir till slut.
Men tillbaka till julkalendern nu då.
Och under Lucka nr 13 hittar vi:
Louise Palö
(Jag och Louise en sen kväll förra sommaren)
Detta inlägg vet jag någon som har längtat efter, nu är längtan över och jag ska presentera min kära vän Louise.
Louise träffade jag för första gången en vinterkväll 2005 hemma hos Lisa och Karin, vi satt och spelade neger och president och louise fick hjälpa mej hela tiden för jag sög totalt på det.
Mycket har hänt sedan dess och idag känner louise mej väldigt väldigt väl, det märktes inte minst häromkvällen när hon skrev att jag skulle ha IFK Göteborg-vinner känslan när jag skulle skriva mitt inlägg om henne, där snackar vi förståelse för mina känslor på hög nivå.
Louise är lite som en lillasyster för mig, vi pratar om allt möjligt och om jag nån gång känner mig nere eller har något problem eller det är något jag inte förstår så frågar jag ofta louise om råd. Man skulle i och för sig kunna säga storasyster då men eftersom att det här är ömsesidigt och jag är äldre så får det bli lilla.
jag skulle kunna skriva lite mer om hur jag och louise började prata, men jag låter bli det eftersom louise tycker att det är avsevärt mycket roligare än vad jag tycker att det är.
Mina meriter inom ytterbyskolans luciatåg till trots så är louise bra mycket mer musikalisk än mig och har en helt fantastisk sångröst och jag skulle lätt gett henne hennes egna låt fikalåten om jag hade vetat hur man skulle bära sig åt för att få in den här.
Förutom sång skills så är louise den jag känner med mest gossip skills, det blir alltid prat om det senast "skvallret"
på louise när vi träffas, det finns nog därför ingen roligare att gå å ta en kaffe tillsammans med, för efteråt är man uppdaterad för ett tag framöver. Kan ju passa på att tipsa om att det faktiskt finns en krog i vasastan som faktiskt heter gossip, dock är detta en gaybar och jag blev ditlurad.. så thats how i know, end of story, men bara namnet tror jag skulle locka dig louise.
Louise har jag även att tacka för att jag började lyssna på the kooks, i början var jag skeptisk då jag trodde att deras album "konk" egentligen hette ronk.
Hursomhelst är det en låt med the kooks som louise ska få av mej, en av de finaste låtarna jag vet och därför vore det ganska onödigt om jag skulle fortsätta skriva på en motivering till valet.
Som ni säkert har märkt har min julkalender falerat lite, detta till grund av att jag sista veckan innan jul nu jobbade ungefär 60 timmar och har därför helt enkelt varit för trött för att skriva något, nu ska jag iaf försöka göra ett litet ryck ikväll, och imorgon har jag ju ändå 3 timmar på mig att skriva på tåget mellan köpenhamn och göteborg så vi får helt enkelt se hur många luckor det blir till slut.
Men tillbaka till julkalendern nu då.
Och under Lucka nr 13 hittar vi:
Louise Palö
(Jag och Louise en sen kväll förra sommaren)
Detta inlägg vet jag någon som har längtat efter, nu är längtan över och jag ska presentera min kära vän Louise.
Louise träffade jag för första gången en vinterkväll 2005 hemma hos Lisa och Karin, vi satt och spelade neger och president och louise fick hjälpa mej hela tiden för jag sög totalt på det.
Mycket har hänt sedan dess och idag känner louise mej väldigt väldigt väl, det märktes inte minst häromkvällen när hon skrev att jag skulle ha IFK Göteborg-vinner känslan när jag skulle skriva mitt inlägg om henne, där snackar vi förståelse för mina känslor på hög nivå.
Louise är lite som en lillasyster för mig, vi pratar om allt möjligt och om jag nån gång känner mig nere eller har något problem eller det är något jag inte förstår så frågar jag ofta louise om råd. Man skulle i och för sig kunna säga storasyster då men eftersom att det här är ömsesidigt och jag är äldre så får det bli lilla.
jag skulle kunna skriva lite mer om hur jag och louise började prata, men jag låter bli det eftersom louise tycker att det är avsevärt mycket roligare än vad jag tycker att det är.
Mina meriter inom ytterbyskolans luciatåg till trots så är louise bra mycket mer musikalisk än mig och har en helt fantastisk sångröst och jag skulle lätt gett henne hennes egna låt fikalåten om jag hade vetat hur man skulle bära sig åt för att få in den här.
Förutom sång skills så är louise den jag känner med mest gossip skills, det blir alltid prat om det senast "skvallret"
på louise när vi träffas, det finns nog därför ingen roligare att gå å ta en kaffe tillsammans med, för efteråt är man uppdaterad för ett tag framöver. Kan ju passa på att tipsa om att det faktiskt finns en krog i vasastan som faktiskt heter gossip, dock är detta en gaybar och jag blev ditlurad.. så thats how i know, end of story, men bara namnet tror jag skulle locka dig louise.
Louise har jag även att tacka för att jag började lyssna på the kooks, i början var jag skeptisk då jag trodde att deras album "konk" egentligen hette ronk.
Hursomhelst är det en låt med the kooks som louise ska få av mej, en av de finaste låtarna jag vet och därför vore det ganska onödigt om jag skulle fortsätta skriva på en motivering till valet.
Lucka nr 11 i Kallebabys Julkalender
Jag är av den bestämda uppfattningen att för att julestämning skall kunna existera och florera så måste man dela tiden innan jul med ens nära och kära. För att inte min julestämning skall bli 0 i år tänkte jag därför lägga upp min alldeles egna julkalender där jag bakom varje lucka presenterar en person som står mig nära och skriva någon fin liten mening om personen. På så sätt kommer ni inte kännas lika långt ifrån mej och jag kan nå den där julkänslan.
Och under lucka nr 11 hittar vi :
Mathias Apelgren
(hemsedal 07)
(efter Liseberg 2006)
Den här bilden ger mig ett riktigt gött minne, den är tagen en riktigt varm sommardag under sommaren 2006.
Den morgonen låg jag helt fridfullt å sov i min säng när matte ringde runt halv 10 å väckte mej å börja gapa i örat att nu fan va de dags å ta sig upp, vi ska till liseberg, KÖR BA !!
Å när matte får en idé så är de lika bra å bara köra som han säger. Det blev en helt fantastisk dag på liseberg med blandannat matätartävling på burger king där jag å matte höll på att döda våra magar med mat för typ 140 spänn var, tyvärr minns jag inte vem som vann men jag tror att det var jag, för i matätning slår jag ivarjefall matte.
I tennisen går det trögare, matte å jag brukade åka till tennishallen å lira match typ en gång i veckan under våren innan jag åkte. I en match så drog vi en 5 setare som säkert tog oss 3 timmar att spela klart, efter den var båda helt slut å as hungriga så vi skulle iväg å handla pizza, men så skulle matte bara hämta upp lite arbetsgrejer av sin chef på OKQ8.. typiskt nog finns det två stycken sånna i kungälv å vi åkte till fel, på vägen till den andra tryckte matte lite väl hårt på gasen och vid backen ner till rollsbo när man kommer från snusfabriken såg vi blåljus och matte fick verkligen trycka bromsen i botten för å sakta in, turligt nog hade polismannen just stannat en annan förare och stod med ryggen mot oss, jag säger inte hur fort matte körde men jag kan säga att det hade blivit jag som fått köra hem sen.. och det är det flytet som bara matte har och som matte SKA ha.
För matte finns det enbart två lägen, det är antingen allt eller inget och oftast är det allt.
Och när matte kör all in så brukar det alltid hända massa galna saker.
En av alla gånger som det kunde gått galet var under vintern 2005 när vi började lära känna varandra å han skulle köra hem mig från dani på jockes moppe, det var blixthalka ute den natten men matte körde såklart all in å gasade på som fan med moppen, jag minns att jag var dödsskraj å ropa till han att sakta ner för det va en rondell lite längre fram. Matte ropade väl tillbaka nåt i stil med att rondellen hade väjningsplikt för honom och vi körde rakt in i den å fullkomligt flög av moppen. Som tur var landade vi säkert i snön och inte på de stora stenar som också låg i rondellen.
Förutom att matte är helt galen så är han en väldigt snäll kille ungefär som på samma sätt som Jocke och jag tänkte dra ett citat som jockes dagmamma drog om honom när hon förklara hur jocke var som barn som även passar väldigt bra in på matte.
"Jo han är väldigt snäll...men lite vild"
En sak är säker och det är att inte många kan hänga med i mattes tempo när han kör all in, det blev jag varse när matte ordnade en all in för mig på min 20 årsfest hemma senast.
Matte har jag inte haft jättemycket kontakt med sen jag flytta till Norge och jag har saknat honom jävligt mycket när jag vart här uppe men jag är inte orolig att vi tappar kontakten för jag vet att vi kommer va precis lika bra kompisar när jag kommer hem igen:)
Matte får 10 000 fists in the air av mej för han skickade den till mej en gång å den kan väl beskriva mattes vilda sida lite kanske.
Och under lucka nr 11 hittar vi :
Mathias Apelgren
(hemsedal 07)
(efter Liseberg 2006)
Den här bilden ger mig ett riktigt gött minne, den är tagen en riktigt varm sommardag under sommaren 2006.
Den morgonen låg jag helt fridfullt å sov i min säng när matte ringde runt halv 10 å väckte mej å börja gapa i örat att nu fan va de dags å ta sig upp, vi ska till liseberg, KÖR BA !!
Å när matte får en idé så är de lika bra å bara köra som han säger. Det blev en helt fantastisk dag på liseberg med blandannat matätartävling på burger king där jag å matte höll på att döda våra magar med mat för typ 140 spänn var, tyvärr minns jag inte vem som vann men jag tror att det var jag, för i matätning slår jag ivarjefall matte.
I tennisen går det trögare, matte å jag brukade åka till tennishallen å lira match typ en gång i veckan under våren innan jag åkte. I en match så drog vi en 5 setare som säkert tog oss 3 timmar att spela klart, efter den var båda helt slut å as hungriga så vi skulle iväg å handla pizza, men så skulle matte bara hämta upp lite arbetsgrejer av sin chef på OKQ8.. typiskt nog finns det två stycken sånna i kungälv å vi åkte till fel, på vägen till den andra tryckte matte lite väl hårt på gasen och vid backen ner till rollsbo när man kommer från snusfabriken såg vi blåljus och matte fick verkligen trycka bromsen i botten för å sakta in, turligt nog hade polismannen just stannat en annan förare och stod med ryggen mot oss, jag säger inte hur fort matte körde men jag kan säga att det hade blivit jag som fått köra hem sen.. och det är det flytet som bara matte har och som matte SKA ha.
För matte finns det enbart två lägen, det är antingen allt eller inget och oftast är det allt.
Och när matte kör all in så brukar det alltid hända massa galna saker.
En av alla gånger som det kunde gått galet var under vintern 2005 när vi började lära känna varandra å han skulle köra hem mig från dani på jockes moppe, det var blixthalka ute den natten men matte körde såklart all in å gasade på som fan med moppen, jag minns att jag var dödsskraj å ropa till han att sakta ner för det va en rondell lite längre fram. Matte ropade väl tillbaka nåt i stil med att rondellen hade väjningsplikt för honom och vi körde rakt in i den å fullkomligt flög av moppen. Som tur var landade vi säkert i snön och inte på de stora stenar som också låg i rondellen.
Förutom att matte är helt galen så är han en väldigt snäll kille ungefär som på samma sätt som Jocke och jag tänkte dra ett citat som jockes dagmamma drog om honom när hon förklara hur jocke var som barn som även passar väldigt bra in på matte.
"Jo han är väldigt snäll...men lite vild"
En sak är säker och det är att inte många kan hänga med i mattes tempo när han kör all in, det blev jag varse när matte ordnade en all in för mig på min 20 årsfest hemma senast.
Matte har jag inte haft jättemycket kontakt med sen jag flytta till Norge och jag har saknat honom jävligt mycket när jag vart här uppe men jag är inte orolig att vi tappar kontakten för jag vet att vi kommer va precis lika bra kompisar när jag kommer hem igen:)
Matte får 10 000 fists in the air av mej för han skickade den till mej en gång å den kan väl beskriva mattes vilda sida lite kanske.
Lucka nr 10 i Kallebabys Julkalender
Jag är av den bestämda uppfattningen att för att julestämning skall kunna existera och florera så måste man dela tiden innan jul med ens nära och kära. För att inte min julestämning skall bli 0 i år tänkte jag därför lägga upp min alldeles egna julkalender där jag bakom varje lucka presenterar en person som står mig nära och skriva någon fin liten mening om personen. På så sätt kommer ni inte kännas lika långt ifrån mej och jag kan nå den där julkänslan.
Och under lucka nr 10 hittar vi:
Johan "Joppe" Härnborg
Joppe är född till soldat, syns inte det på bilden kan jag garantera er att så är fallet då jag redan första dagen, som hans familj flyttade in i huset bredvid vårat hemma i ytterby, fick smaka på joppes pricksäkerhet med sin soft airgun. Det var dock inte sista gången och jag känner mej därför väldigt trygg med att joppe är en av de som försvarar vårat land.
Förutom att joppe blev född så är det ända jag tror mig veta om hans barndom att han blev tappad i marken som liten, om så inte är fallet är det mest synd om joppe själv för då har han ingen ursäkt.
Nu låter det som att jag inte gillar men så är inte fallet, Joppe är en klämgo kille med väl beryktade smilgropar som ofta syns när vi ses.
Jag tror aldrig jag och joppe har gjort något vettigt tillsammans, det är alltid ett ständigt cpande så fort vi är med varandra och jag har lite svårt att förklara detta med enbart skrift, därför ska ni få ett aldrig tidigare publikt visat videoklipp på mig och joppe när vi umgås, enjoy
Mitt skratt är förövrigt jättefult i den här videon men det bjuder jag väl på.
Liksom gurra gick joppe i min klass på ytterby och liksom henke har denna man flertalet smeknamn, men jag nöjer mej med att skriva joppe här av personliga säkerhetsskäl.
I nuläget är Joppe precis landsförvisad till thailand fram till jul av den stat han det senaste året tjänstgjort hos, jag hoppas du har det kallt där nere joppe å att vi ses i mellandagarna och hittar på något cpigt, oddsen är inte höga.
Och under lucka nr 10 hittar vi:
Johan "Joppe" Härnborg
Joppe är född till soldat, syns inte det på bilden kan jag garantera er att så är fallet då jag redan första dagen, som hans familj flyttade in i huset bredvid vårat hemma i ytterby, fick smaka på joppes pricksäkerhet med sin soft airgun. Det var dock inte sista gången och jag känner mej därför väldigt trygg med att joppe är en av de som försvarar vårat land.
Förutom att joppe blev född så är det ända jag tror mig veta om hans barndom att han blev tappad i marken som liten, om så inte är fallet är det mest synd om joppe själv för då har han ingen ursäkt.
Nu låter det som att jag inte gillar men så är inte fallet, Joppe är en klämgo kille med väl beryktade smilgropar som ofta syns när vi ses.
Jag tror aldrig jag och joppe har gjort något vettigt tillsammans, det är alltid ett ständigt cpande så fort vi är med varandra och jag har lite svårt att förklara detta med enbart skrift, därför ska ni få ett aldrig tidigare publikt visat videoklipp på mig och joppe när vi umgås, enjoy
Mitt skratt är förövrigt jättefult i den här videon men det bjuder jag väl på.
Liksom gurra gick joppe i min klass på ytterby och liksom henke har denna man flertalet smeknamn, men jag nöjer mej med att skriva joppe här av personliga säkerhetsskäl.
I nuläget är Joppe precis landsförvisad till thailand fram till jul av den stat han det senaste året tjänstgjort hos, jag hoppas du har det kallt där nere joppe å att vi ses i mellandagarna och hittar på något cpigt, oddsen är inte höga.
