Kallebaby

Jag vakna med huvudvärk och sten i mitt bröst
Jag vet ingen tröst, jag måste sluta be till min törst
För det som kändes jobbigt känns nu dubbelt så svårt
Och hur illa betedde jag mig på klubben igår?
Jag var vidrig mot vänner, vad sa jag till tjejen? 
Bråka med vakten om galnaste grejen
Ligger kvar i sängen, hoppas känslan ebbar
tills rummet krymper och jag trängs med väggar  

Hon e 5 i 11, telefonen den ringer, försöker återfå minnet,
Vill här ifrån, och försvinner 
ut i en bakfylla blandad med ångest
jag säger samma sak för 6002:e gången
Jag ska aldrig mer göra så jag känner såhär
Det kvittar vilken fest de är och hur många jag känner där
Jag svär om jag bara kan klara idag 
så ska jag ta mig i kragen och vara så glad

Tillslut när jag orkar ta mig upp ur min bädd 
får jag en chock när jag ser klockan är kvart över 1
jag skulle träffat min syster för typ en timme sen
jag missa telefon-tiden hos kronofogden igen
men jag lär ju mig aldrig av mina misstag
vilket ämne det jag har en brist av
varför går jag alltid över gränsen?
min hjärna den står där brevid när det händer
jag måste ringa runt och be om förlåt
känns som jag hellre vill dö men vi får se hur det går
tacka fan för mina polare har tålamod med mig
hade jag vart dom hade jag knappt tåla att se mig
min kyl den är tom, mina pengar är slut
alla ledtrådar säger: förändra dig nu
patetisk och ynklig, fy fan vilken dag
Jag duschar men samvetet, det sitter kvar

Avslutningsvis så blir det den utlovade dikten från henke till mej :)

"Han puffar som Marley 
Han lyssnar på Charlie 
För vissa är han ingen 
Men för mig är han Kingen"