Kallebaby

Då sitter man hemma ikväll igen, först skulle jag ju ut med jocke å gurra å nåra fler till kungälvsparken.. vid 5 tiden kom mina smartaste vänner på att ingen hade pengar, det ger jag tummen upp för för jag tyckte det var mest kul att dom var så puckade. Efter det så frågade amanda mig om jag ville hänga me henne å sara ut .. jag sa : sure!
Fast sen så var det så att dom skulle äta middag och sånt hos sara för hon hade fyllt år i veckan och hade bjudit in sina 3 närmsta tjejkompisar och då kände jag att de skulle kännas mer än kalasdumt att ringa och fråga om jag fick komma, ja menar det är ju ett sånt tillfälle som man blir bjuden och inte ringer och bjuder in sig själv.. ni fattar säkert.

Efter det så kom min lillebror ner och frågade om jag ville hänga med och hyra film.. jag sa : sure!
så nu har vi kollat på två riktigt bra filmer, den ena (som vi hyrde) "I now pronounce you chuck and larry" tja vad kan man säga,alla filmer adam sandler är med i är roliga. Sedan såg vi på swordfish på 5an, det visade sig vara en grymt fräck action film. Så vad som kunde blivit en katastrof kväll framför denna skärm för mig själv gjorde min bror till en trevlig kväll istället. Jag älskar min lillebror, vi är så himla lika och samtidigt så olika på samma gång, Jag älskar min mor också hon är nog världens sötaste människa ibland..förut när jag stod och lagade mat kom hon å ville visa hur många kontakter hon hade på sin mobil, hon hade typ 15 st..men hon var ändå glad vilket ju va bra eftersom jag fick en liten klump i halsen å kände att hon inte skulle behöva vara så ensam, en sak jag inte förstår med henne är hur hon kan vara så glad över så lite.. faktiskt, liksom.. jag vill ha världen, jag vill ha allt,prylar som stor jävla tv med xbox å surround anläggning, egen lägenhet , fet bil , miljoner vänner, resor,upplevelser, vara igenkänd var jag än går... men för henne så räcker det med nån liten grej som att jag å henrik kommer överrens eller att vi lyckas med något, vilket jag kanske borde tänka lite mer på så att jag kan göra henne lycklig.

Nu känner jag att jag har luftat mitt hjärta lite och ni trodde väl att jag tänkte avsluta här men nu tänkte jag skriva om det jag tänkte skriva om från början.
Vi kan kalla det svartsjuka, fast en konstig sort av svartsjuka kan man säga.
Har ni någon gång kännt att, han/hon är verkligen min, i era tankar då.. det behöver inte ens handla om sådan kärlek att du vill vara tillsammans med personen, Det kan vara en av dina kompisar men det kan likaväl vara en söt tjej/kille som du har tittat extra på i skolan eller nåt.
Man känner liksom, vadfan gör hon med honom eller han med henne... Det har ivarjefall hänt mig några ggr.
Jag ska ta ett ex och för att inte avslöja allt,det här förstår nog bara Amanda, så kan vi kalla henne för A3.. jag träffade henne förrförra sommaren och vi var hela sommaren på vippen till en riktigt fet sommarkärlek.. men vi liksom.. "dansade runt elden" hela tiden och till slut blev det inget.. för nåt år sen träffade hon en kille och jag tänkte bara "vafan e det som händer?" hon var ju ändå min på nåt sätt, jag var ju inte ens kär i henne å ändå kändes det konstigt.
Ett exempel till är en kompis(kille kan tilläggas) jag hade.. när han träffade sin tjej så kändes det också helt konstigt och fel för mej, ärligt talat så tänkte jag va gör han med den smutsiga horan.. inte för att hon var det utan för att jag tyckte inte att hon var värd honom, det var bara fel helt enkelt.. hon skulle ju aldrig ha kastat sig tveklöst in i ett slagsmål mot 10 andra för att han skulle få ta hälften så mycket stryk. Det hon kan ge honom är ett ligg tänker man.
och nu till det allra konstigaste med det här.. man får ju inte känna den här konstiga tanken för personen som du älskar är ju faktiskt inte din. ni kanske inte fattar någonting å ja känner att jag har tappat tråden lite...Sätter nog på If i aint got you å önskar att ja hade någon som var min istället.. tjarå