Kallebaby

På en timme och 45 minuter har ja nu hunnit med att både "scwitcha" mellan fotbollskanalen och Dexter.
Som om inte det vore nog har jag hunnit med att filosofera för mig själv över mening och bristen på mening i min vardag, därav titeln.

Jag antar att de flesta som läser inlägget här under inte förstår särskilt mycket av det och det räknade jag inte med heller, med risk för att låta som en extremt kaxig 18 åring som inte vet vad han pratar om.. vilket kanske i själva verket är en perfekt beskrivning av mig, kanske inte.. så kommer här en rad motsägningar i stil med att jag ser ner på väldigt många och då i synnerhet från skolan. I samma veva så hatar jag folk som tror sig att dom är något, samtidigt som jag själv stenhårt tror på att jag inte är någon nobody! Känner ni också att jag bakar ihop orden nu? vänta bara för det kommer mer.

till trots att jag äcklas av vissa personers sidor så är jag fortfarande beroende av dom.
Nu var inte det här huvudtanken med mitt inlägg utan vi är nu tillbaka på mening.


Så vad är då mening?
Att alltid göra andra tillfreds? Att träffa den där tjejen man drömmer om eller få det där välbetalda jobbet?
Vad händer när man har allt? vad finns det då för mening kvar?
Folk säger att saker som Gud och Kärlek är meningen med livet, jag har vart inne på båda..
visst kan det kännas bra att lägga över sin egna mening på ett större ting ? det är min tolkning av kristendomen och den ända anledningen som får mej att tro, för inte handlar det om någon gubbe som sitter där uppe.
Och om nu kärlek är meningen med livet, varför är det då så mycket svårare att säga till någon att man älskar den än att säga elaka saker? Kanske ska det inte vara lätt?

Jag har inga svar för då hade jag inte ställt frågorna, det ena jag vet är att det måste finnas någon slags mening för annars hade man inte gjort det man gör osv.
Och det andra jag vet är att jag behöver en stor mening annars kommer dessa nätter göra mig galen.
Nu tänks det för mycket så jag slutar det här inlägget nu för vad är meningen?