Kallebaby

Jävlar...ett riktigt tungt jävlar, vad jag tänker tillbaka ikväll!
och jävlar tungt jävla jävlar vad nära jag blir ett sammanbrott av mina stora tankar.
Ja kan inte skriva av mej här heller..det är för uppenbart, alla skulle fatta.. och jag skulle tycka det vore pinsamt, för jag är en fegis.

En riktigt feg stackare, som alltid försökt vara så.. hmm ofeg?
som låtsats vilja bryta mönster och normer..
men som aldrig varit så modig som henne, hon, så vackert sig själv och alldeles sin egen.
Intressant, Vacker, Revolutionär och Stor i mina ögon.

Jag själv, jag har tappat mitt jag på vägen.. ärligt talat så undrar jag vart jag tagit vägen, är inte alls full av liv som jag var förr.

Lasse han hjälper mej åtminstonde sätta ord på känslorna..

"Jag kunde ställa mig naken
Jag skulle mena en del
Men ett dreglande lejon
skulle ta det helt fel
Jag hade massor av idéer
Jag hade vägen klar
Jag hade tusentals frågor
och tusentals svar
Tyst ligger vägen
i rödbrun rost"

jag hade så mycket att säga, nu känns allt sagt.
Jag önskar att jag kunde vart som du...jag har nog aldrig beundrat någon så mycket som dej.
du som jag redan sagt var så vackert dig själv... det är det viktigaste som finns!

Men antingen lurar jag mej själv för jag tycker du är ointressant nu eller så är allt mitt fel, jag skulle gissa på det sistnämnda.

Ni får en tätort på en slätt och jag får sluta tänka så mycket..