weeper
Hösten är på väg, det märks mer för varje dag som går, speciellt på morgonen då det blir lite mörkare och kyligare för var dag som går, då känns det typiskt att jag glömde min jacka i omklädningsrummet på jobbet idag.
Tisdagen är den värsta dagen på hela arbetsveckan och det har jag skrivit tidigare här med, jätteskönt att den är över nu.
Idag jobbade jag mitt andra 11 timmarspass på raken, så på två dagar jag nu jobbat 22 timmar och jag tror det lär bli så för resten av veckan med.
Igår kom chefen tillbaka från sin ferie och jag passade på att prata med han om att mitt kontrakt går ut om 2 veckor och att jag är intresserad av att fortsätta jobba för rema om det finns chans till anställning, han sa att han skulle prata med mej i slutet av veckan men att det inte var omöjligt med anställning.
Jag var på vippen till att skriva innan att jag har ett eventuellt har ett stort beslut att ta ställning till men man kan ju säga att jag redan beslutat mig.
Det finns dock en sak som gnager mig lite, egentligen inte en sak utan något annat men mer säger jag inte.
Däremot kan jag säga att det i princip är den ända saken som skulle göra det här jobbigt fastän jobbigt inte är rätt ord.
Det är helt enkelt jobbigt när man vill mycket och man inte kan rå över allt som händer.
Och pengar hjälper som sagt inte mot allt här i världen.
Det ska hursomhelst bli skönt att få veta vad som händer i höst nu, det är jobbigt att gå runt i ovisshet.
Just nu siktar jag åtminstonde på att försöka komma hem till min 20 års dag om jag blir kvar här.
Jag ska nog sova nu, känner att jag babblar för mycket.
Längtan bor i mina steg
Tisdagen är den värsta dagen på hela arbetsveckan och det har jag skrivit tidigare här med, jätteskönt att den är över nu.
Idag jobbade jag mitt andra 11 timmarspass på raken, så på två dagar jag nu jobbat 22 timmar och jag tror det lär bli så för resten av veckan med.
Igår kom chefen tillbaka från sin ferie och jag passade på att prata med han om att mitt kontrakt går ut om 2 veckor och att jag är intresserad av att fortsätta jobba för rema om det finns chans till anställning, han sa att han skulle prata med mej i slutet av veckan men att det inte var omöjligt med anställning.
Jag var på vippen till att skriva innan att jag har ett eventuellt har ett stort beslut att ta ställning till men man kan ju säga att jag redan beslutat mig.
Det finns dock en sak som gnager mig lite, egentligen inte en sak utan något annat men mer säger jag inte.
Däremot kan jag säga att det i princip är den ända saken som skulle göra det här jobbigt fastän jobbigt inte är rätt ord.
Det är helt enkelt jobbigt när man vill mycket och man inte kan rå över allt som händer.
Och pengar hjälper som sagt inte mot allt här i världen.
Det ska hursomhelst bli skönt att få veta vad som händer i höst nu, det är jobbigt att gå runt i ovisshet.
Just nu siktar jag åtminstonde på att försöka komma hem till min 20 års dag om jag blir kvar här.
Jag ska nog sova nu, känner att jag babblar för mycket.
Längtan bor i mina steg
Kommentarer
Trackback
