Snabba cash

Jaha, onsdagskväll. Jobbade över idag för andra dagen på raken, summa summarum: kan snart torka munnen med mina tusenlappar. Men det är inte dom pengarna titeln ikväll handlar om, utan det är även titeln på boken jag just läst ut.

Boken kretsar kring tre huvudpersoner som alla är delaktiga i den undre världen i Stockholm, så här står det på baksidan:

JW är stureplanskillen som säljer kokain på de hetaste inneställena. Han gör vad som helst för att nå dit han vill.

JORGE är latinon som kan allt om koks och som går i land med en osannolikt tjusig rymning från Österåkersanstalten. Ingen kan K-branchen bättre än han.

MRADO Sköter indrivning åt bossen Radovan. Han drömmer om ett bra liv för sig och sin dotter, men det ligger riktigt långt borta.

Den kriminella världens egen logik för de tre samman, och det kan bara sluta på ett sätt: en kom om liv och död. Och varför, egentligen? För snabba cash.


Rakt upp och ner måste jag bara säga att det här var en av de bästa böckerna jag läst på riktigt riktigt länge, den har gripit taget över mig under en vecka nu och jag har tagit upp den efter jobbet och motvilligt slått ihop den innan jag gått å lagt mej på kvällen.

Hela historien är sjukt gripande, speciellt storyn kring JWs försvunna syster som nästan fick mej att gråta i slutet i samma veva som jag bubblade av hat, mer avslöjar jag inte kring det då nån av er kanske får för er att ta upp denna fantastiska bok att bläddra i.

Det finns egentligen bara en person som jag kan identifiera mig med i boken och det är JW som i princip är helt pengagalen, han gör ju som sagt vad som helst för pengarna och jag känner igen mig i det även om jag i underkant kallar att jobba i norge som en laglig och väldigt light version av JWs story.

Frågor jag ställer mej själv efter att ha läst boken är hur han och hans syster hamnade i sån skit som de faktiskt gjorde, JW till exempel, flyttar från den sörjande familjen i robertsfors för stockholm och studier på universitet, en smart ganska vanlig kille helt enkelt, har flera av stureplans elitens bratigaste bratar till vänner, men ändå.. hur halkar en vanlig kille in så lätt på koks spåret? vart går gränsen för att ta till nåt sånt?

Den frågan har jag ställt mej flera gånger, tex när jag går på fotboll (huligandebatten som är så inne just nu). Jag går dit och älskar mitt lag samtidigt som jag hatar vissa motståndar lag, men inte går jag ut å klappar till någon på käften efter matchen för det. Där finns den där gränsen igen.

Hursomhelst, boken får toppbetyg av mej och jag rekomenderar den starkt till alla er läsare.
Fast kan ju också passa på att varna känsliga, det är en grov historia.

I övrigt lyssnade jag just på en schysst låt, ett utdrag ur texten löd så här
"Super in, Super ut, är långt ifrån en Superkille"
Jag har klantat mig än en gång, nästan som förr i tiden, men med ända skillnaden att jag bryr mig och är bekymrad av vad jag gjort, nåt positivt i strulet.

Jag hinner tyvärr inte skriva mer ikväll för nu måste jag verkligen sova, lämnar en bra låt som alltid.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0