18 karat gold
waaaza!
Snart läggdags här i Norge.
Slutet av förra och början av denna veckan har inneburit en del övertid på jobbet vilket lett till mindre skrivande, än mindre skrivande med tanke på det orosmoln som hängt över mig som ska väck imorn.
Jo för imorn ska jag kila tidigare från jobbet för att ta mej till närmsta skattekontor här och uppdatera mitt skattekort, jag har haft det i bakhuvudet i snart en och en halv vecka nu eftersom att om jag inte uppdaterar det så innebär det att jag måste betala 50% skatt här tills jag fixat uppdateringen, det vill man ju inte råka ut för.
I övrigt har en film med skyhöga förväntningar från min sida premiär på bio i Sverige nu på fredag, det är filmatiseringen av boken snabba cash jag snackar om, tyvärr är norrmännen inte i linje med att visa den på sina "kinografer" så jag blir la tyvärr tvungen att tanka hem den, trist när man väl kan tänka sig att betala.
Här har ni trailern till filmen:
Förutom allt vardagstjafs så har jag nu bestämt mig, det blir 129 dagar till i Bergen Sen är det farväl, antingen blir det att jag flyttar hem en stund å sen sticker upp till Oslo, eller att jag flyttar till Oslo direkt.
Jag pallar inte avståndet hem, från Oslo tar det bara 3 timmar hem och därifrån kan jag ju åka hem nästan varje helg om jag vill det. Dessutom fick jag ett fint intryck av Oslo när jag var där nu senast, tror det kan bli kul eftersom både Sebben och Ariel är där också.
Nu hinner jag inte skriva mer för nu måste jag sova.
Ni får 18 karat guld av mej ! håll till godo!
Snart läggdags här i Norge.
Slutet av förra och början av denna veckan har inneburit en del övertid på jobbet vilket lett till mindre skrivande, än mindre skrivande med tanke på det orosmoln som hängt över mig som ska väck imorn.
Jo för imorn ska jag kila tidigare från jobbet för att ta mej till närmsta skattekontor här och uppdatera mitt skattekort, jag har haft det i bakhuvudet i snart en och en halv vecka nu eftersom att om jag inte uppdaterar det så innebär det att jag måste betala 50% skatt här tills jag fixat uppdateringen, det vill man ju inte råka ut för.
I övrigt har en film med skyhöga förväntningar från min sida premiär på bio i Sverige nu på fredag, det är filmatiseringen av boken snabba cash jag snackar om, tyvärr är norrmännen inte i linje med att visa den på sina "kinografer" så jag blir la tyvärr tvungen att tanka hem den, trist när man väl kan tänka sig att betala.
Här har ni trailern till filmen:
Förutom allt vardagstjafs så har jag nu bestämt mig, det blir 129 dagar till i Bergen Sen är det farväl, antingen blir det att jag flyttar hem en stund å sen sticker upp till Oslo, eller att jag flyttar till Oslo direkt.
Jag pallar inte avståndet hem, från Oslo tar det bara 3 timmar hem och därifrån kan jag ju åka hem nästan varje helg om jag vill det. Dessutom fick jag ett fint intryck av Oslo när jag var där nu senast, tror det kan bli kul eftersom både Sebben och Ariel är där också.
Nu hinner jag inte skriva mer för nu måste jag sova.
Ni får 18 karat guld av mej ! håll till godo!
Jag rår inte för det
Okej så här är det, jag vaknade precis ur världens sjukaste dröm!
Den började här i rummet, jag skulle ta mej ut till Bergens flygplats för att flyga hem å hämta mammas bil.
Väl på flygplatsen kommer jag på att jag glömt allt vad allt heter, det jag hade med mej var mitt körkort, fick åka hem till lägenheten igen å hämta biljetten.
På nåt vis lyckades jag glömma den igen och blev tvungen att ställa mig och smöra för två vakter.
I bakgrunden en bit bort står helt plötsligt Gurra, han jobba tydligen i vakten på flygplatsen, å ropar "Den här vägen Karl, följ efter mig".
Tilsammans springer vi genom kontrollen och Gurra låser upp en hemlig dörr in till själva flygplatsen och gaterna.
När vi kommer in där så förvandlas drömmen till en musikal och jag och gurra springer tillsammans runt inne på flygplatsen och sjunger och hoppar runt, vi träffar en massa bekant kungälvsfolk som tittar undrande på oss.
I slutet av musikalen finner vi en fylleutslagen Ivarsson som ligger på golvet utanför en mcdonalds i flygplatsen med en cheeseburgare i handen, jättepackad frågar han mej "Är det här din cheeseburgare Karl?". Sen vaknade jag.
Typiskt att man inte fick chansen att smaka, ni vet ju hur jag är med mat.
På tal om mat ska jag ta å slå upp kokboken jag fick av mor i julklapp å börja laga lite seriös mat, idag blev det tacos.. typiskt nog överlever inte en cremefraiche en 10 dagar semester utan var aningen för möglig för min smak, tillika blev maten lite torr men men.
I övrigt inte mycket, ska bli skönt med helg, ska väl ta å ringa salten å se om de händer nåt då, har inte hört av han sen jag kom upp igen för han är nämligen sjukskriven från jobbet just nu för nån stolle knäckt ett revben på honom på nyår.
lite edit: hann inte posta iväg det här innan mina ögon slöts, de två tidigare inläggen borde dessutom byta plats om det ska vara riktig tidsfölj.
Den började här i rummet, jag skulle ta mej ut till Bergens flygplats för att flyga hem å hämta mammas bil.
Väl på flygplatsen kommer jag på att jag glömt allt vad allt heter, det jag hade med mej var mitt körkort, fick åka hem till lägenheten igen å hämta biljetten.
På nåt vis lyckades jag glömma den igen och blev tvungen att ställa mig och smöra för två vakter.
I bakgrunden en bit bort står helt plötsligt Gurra, han jobba tydligen i vakten på flygplatsen, å ropar "Den här vägen Karl, följ efter mig".
Tilsammans springer vi genom kontrollen och Gurra låser upp en hemlig dörr in till själva flygplatsen och gaterna.
När vi kommer in där så förvandlas drömmen till en musikal och jag och gurra springer tillsammans runt inne på flygplatsen och sjunger och hoppar runt, vi träffar en massa bekant kungälvsfolk som tittar undrande på oss.
I slutet av musikalen finner vi en fylleutslagen Ivarsson som ligger på golvet utanför en mcdonalds i flygplatsen med en cheeseburgare i handen, jättepackad frågar han mej "Är det här din cheeseburgare Karl?". Sen vaknade jag.
Typiskt att man inte fick chansen att smaka, ni vet ju hur jag är med mat.
På tal om mat ska jag ta å slå upp kokboken jag fick av mor i julklapp å börja laga lite seriös mat, idag blev det tacos.. typiskt nog överlever inte en cremefraiche en 10 dagar semester utan var aningen för möglig för min smak, tillika blev maten lite torr men men.
I övrigt inte mycket, ska bli skönt med helg, ska väl ta å ringa salten å se om de händer nåt då, har inte hört av han sen jag kom upp igen för han är nämligen sjukskriven från jobbet just nu för nån stolle knäckt ett revben på honom på nyår.
lite edit: hann inte posta iväg det här innan mina ögon slöts, de två tidigare inläggen borde dessutom byta plats om det ska vara riktig tidsfölj.
Romeo återvänder ensam
Tillbaka i Bergen, det suger hårt!
Det svänger ju lite från bra dagar till dåliga dagar men just nu är det dåligt.
Känner att jag måste härifrån, å jag kom precis hit igen.
Sista helgen som avslutade semestern tillbringades i Oslo hos Sebben, det var riktigt trevligt när jag henke ariel och han gjorde byen å lallade runt på Karl-johan. Vi hann med att kika in den nya filmen Avatar borta på saga bio, grym film och grymt sällskap, kunde inte sluta dåligt.
Det behövdes bara två dagar för att inse att vissa saker jag hört om oslo var sant och andra en lögn.
En sak är säker, det är dags att röra på sig i vår, och då menar jag inte joggning.
Om det blir i sommar eller nästa höst jag flyttar dit vet jag inte men flytta dit det ska jag göra, varför körde jag inte hårdare arbetssökning till Oslo från början? allt verkar pefekt där, storstadskänslan,nära hem, flera kompisar, norska jenter.
Jag pallar inte tänka mer på framtiden nu, utbildning känns halvt om halvt meningslös med tanke på att lågkonjukturen knappast tänker släppa sverige det närmsta, bättre köra ett till år i norge, men i bättre miljö å fundera ut vad jag egentligen vill.
På Juldagen var det fest och jag lyckades återigen låta munnen min glappa lite mer än vad som är nyttigt.
I övrigt hade jag kanonkul den kvällen, vi hade samlats hemma hos mig och i källaren var jag omringad av flera av mina närmaste vänner, senare dök favorit-louise upp med sitt entourage, även en fejkad stockholmare hade infunnit sig. I Kungälv började det bra med en klockren faceplant i en jätteblöt snöslaskdriva för min del, efter att jag tagit mig in på en av krogarna å torkat å tinat upp kördes det hårt å jag höll på att hamna i bråk me nån gaisare, ge bort ett paket cigg men inte ens få smaka på en av den otacksamma flickan som jag gav paketet till, köra lite schyssta dancemoves på dansgolvet, bli jättefull, försöka ragga på en söt polistjej, presentera en fantastisk henke för densamma,få en kvinnlig signering på röven, för att till sist sova hemma hos henke.
Nästa morgon var fantastisk, skallen vägde mindre än den brukar dagen efter och jag hade vaknat upp, slagit på tvn och till min förtjusning sett att Mulan 2 va på tv, bra start på dagen. Gåsen var även han helnöjd, han hade tappat bort sitt bankkort och detta var enligt honom själv det bästa som någonsin hänt han. När vi satt och åt frukost på da lina ringde kristin och jag åkte med henne upp till hennes nya lägenhet å myste där en liten stund.
Inför Nyår visste inte många vad som skulle hända, det verkade mest som att folk skulle käka middag å sedan se, förutom en gangster fest i romelanda såg alternativa knapa ut, jag var innan nyår ganska säker på att det skulle sluta med att vi skulle hamna på kockar till slut. Parmiddagar eller middagar i all ära det kan vara trevligt vilken kväll som helst på året men det var nyår och jag ville spåra, inte sitta å äta mat med en massa förslappade par osv. Turligt nog hade jag samlats med likasinnade i Munkegärde där uppkorkningen började, jag hade planerat dåligt.. relativt tom mage, mer sprit än öl och när vi gick från förkröket kännde jag mig illamående av spriten. Allt var på väg att köra sig och när vi kom fram till munkeboden å vi ringde precis å beställde två taxibilar när vi helt slumpmässigt såg en stor folkmassa komma gåendes, dom bara måste ju va på väg till en fest, vi följde efter dom å hamnade på en kalastrevlig tillställning i en lokal en liten bit bort bara, så är ju inte snyggt att göra men det gav en liten back in the days känsla ala 2004-2006. Nåväl, när jag kom dit höjdes humöret, illamåendet var som bortblåst inte minst tack vare festens värd , emelie, som kom som en räddare i nöden å faktiskt bjöd mig på mat när jag sa att jag var hungrig, jag gick kanske till överdrift å berättade upprepade gånger att hon var världens snällaste så fort jag fick syn på henne sen under hela kvällen.
Men jag menar, jag var inte bjuden, jag var ganska full, nog för att jag innerst inne är en snäll pojk men ändå.. hennes första reaktion var att hjälpa istället för att tex fråga vem fan jag var, och det var åtminstonde för mig en så fin gest att jag nog blev lite rörd. Kanske låter dumt men så är det.
Olof var partysugen, dom andra ville vidare till en annan fest de fått nys om, jag och olof stannade kvar, det blev jävligt lyckat och jag hade kanonkul hela festen, dock tappade jag bort olof av en anledning som jag inte skiver här.
Festen stängde vid 2 tiden och jag fick ensam vandra ner till kungälvs busstation. Vid det här tillfället sluddrade jag ganska ordentligt och efter att ha blivit bjuden på en cigg av nån snubbe så kom bussen direkt, varpå jag brast ut: "typiskt jag som just sände tiggen", ni fattar.
På bussen träffade jag Lunkan och hennes kille och med mitt fenomenala minne så minns jag faktiskt det mesta vi pratade om, det var trevligt att stöta på denna unga dam igen, det va längesen. Jag lovade även henne en försenad adventslucka i kallebabykalendern, det kommer.
En liten tillbakablick på semestern har fått mig på bättre humör nu, om ni som läser inte kommer upp hit så ses vi i sommar, annars läser ni ju mina tankar här som vanligt.
Det svänger ju lite från bra dagar till dåliga dagar men just nu är det dåligt.
Känner att jag måste härifrån, å jag kom precis hit igen.
Sista helgen som avslutade semestern tillbringades i Oslo hos Sebben, det var riktigt trevligt när jag henke ariel och han gjorde byen å lallade runt på Karl-johan. Vi hann med att kika in den nya filmen Avatar borta på saga bio, grym film och grymt sällskap, kunde inte sluta dåligt.
Det behövdes bara två dagar för att inse att vissa saker jag hört om oslo var sant och andra en lögn.
En sak är säker, det är dags att röra på sig i vår, och då menar jag inte joggning.
Om det blir i sommar eller nästa höst jag flyttar dit vet jag inte men flytta dit det ska jag göra, varför körde jag inte hårdare arbetssökning till Oslo från början? allt verkar pefekt där, storstadskänslan,nära hem, flera kompisar, norska jenter.
Jag pallar inte tänka mer på framtiden nu, utbildning känns halvt om halvt meningslös med tanke på att lågkonjukturen knappast tänker släppa sverige det närmsta, bättre köra ett till år i norge, men i bättre miljö å fundera ut vad jag egentligen vill.
På Juldagen var det fest och jag lyckades återigen låta munnen min glappa lite mer än vad som är nyttigt.
I övrigt hade jag kanonkul den kvällen, vi hade samlats hemma hos mig och i källaren var jag omringad av flera av mina närmaste vänner, senare dök favorit-louise upp med sitt entourage, även en fejkad stockholmare hade infunnit sig. I Kungälv började det bra med en klockren faceplant i en jätteblöt snöslaskdriva för min del, efter att jag tagit mig in på en av krogarna å torkat å tinat upp kördes det hårt å jag höll på att hamna i bråk me nån gaisare, ge bort ett paket cigg men inte ens få smaka på en av den otacksamma flickan som jag gav paketet till, köra lite schyssta dancemoves på dansgolvet, bli jättefull, försöka ragga på en söt polistjej, presentera en fantastisk henke för densamma,få en kvinnlig signering på röven, för att till sist sova hemma hos henke.
Nästa morgon var fantastisk, skallen vägde mindre än den brukar dagen efter och jag hade vaknat upp, slagit på tvn och till min förtjusning sett att Mulan 2 va på tv, bra start på dagen. Gåsen var även han helnöjd, han hade tappat bort sitt bankkort och detta var enligt honom själv det bästa som någonsin hänt han. När vi satt och åt frukost på da lina ringde kristin och jag åkte med henne upp till hennes nya lägenhet å myste där en liten stund.
Inför Nyår visste inte många vad som skulle hända, det verkade mest som att folk skulle käka middag å sedan se, förutom en gangster fest i romelanda såg alternativa knapa ut, jag var innan nyår ganska säker på att det skulle sluta med att vi skulle hamna på kockar till slut. Parmiddagar eller middagar i all ära det kan vara trevligt vilken kväll som helst på året men det var nyår och jag ville spåra, inte sitta å äta mat med en massa förslappade par osv. Turligt nog hade jag samlats med likasinnade i Munkegärde där uppkorkningen började, jag hade planerat dåligt.. relativt tom mage, mer sprit än öl och när vi gick från förkröket kännde jag mig illamående av spriten. Allt var på väg att köra sig och när vi kom fram till munkeboden å vi ringde precis å beställde två taxibilar när vi helt slumpmässigt såg en stor folkmassa komma gåendes, dom bara måste ju va på väg till en fest, vi följde efter dom å hamnade på en kalastrevlig tillställning i en lokal en liten bit bort bara, så är ju inte snyggt att göra men det gav en liten back in the days känsla ala 2004-2006. Nåväl, när jag kom dit höjdes humöret, illamåendet var som bortblåst inte minst tack vare festens värd , emelie, som kom som en räddare i nöden å faktiskt bjöd mig på mat när jag sa att jag var hungrig, jag gick kanske till överdrift å berättade upprepade gånger att hon var världens snällaste så fort jag fick syn på henne sen under hela kvällen.
Men jag menar, jag var inte bjuden, jag var ganska full, nog för att jag innerst inne är en snäll pojk men ändå.. hennes första reaktion var att hjälpa istället för att tex fråga vem fan jag var, och det var åtminstonde för mig en så fin gest att jag nog blev lite rörd. Kanske låter dumt men så är det.
Olof var partysugen, dom andra ville vidare till en annan fest de fått nys om, jag och olof stannade kvar, det blev jävligt lyckat och jag hade kanonkul hela festen, dock tappade jag bort olof av en anledning som jag inte skiver här.
Festen stängde vid 2 tiden och jag fick ensam vandra ner till kungälvs busstation. Vid det här tillfället sluddrade jag ganska ordentligt och efter att ha blivit bjuden på en cigg av nån snubbe så kom bussen direkt, varpå jag brast ut: "typiskt jag som just sände tiggen", ni fattar.
På bussen träffade jag Lunkan och hennes kille och med mitt fenomenala minne så minns jag faktiskt det mesta vi pratade om, det var trevligt att stöta på denna unga dam igen, det va längesen. Jag lovade även henne en försenad adventslucka i kallebabykalendern, det kommer.
En liten tillbakablick på semestern har fått mig på bättre humör nu, om ni som läser inte kommer upp hit så ses vi i sommar, annars läser ni ju mina tankar här som vanligt.
Snabba cash
Jaha, onsdagskväll. Jobbade över idag för andra dagen på raken, summa summarum: kan snart torka munnen med mina tusenlappar. Men det är inte dom pengarna titeln ikväll handlar om, utan det är även titeln på boken jag just läst ut.
Boken kretsar kring tre huvudpersoner som alla är delaktiga i den undre världen i Stockholm, så här står det på baksidan:
JW är stureplanskillen som säljer kokain på de hetaste inneställena. Han gör vad som helst för att nå dit han vill.
JORGE är latinon som kan allt om koks och som går i land med en osannolikt tjusig rymning från Österåkersanstalten. Ingen kan K-branchen bättre än han.
MRADO Sköter indrivning åt bossen Radovan. Han drömmer om ett bra liv för sig och sin dotter, men det ligger riktigt långt borta.
Den kriminella världens egen logik för de tre samman, och det kan bara sluta på ett sätt: en kom om liv och död. Och varför, egentligen? För snabba cash.
Rakt upp och ner måste jag bara säga att det här var en av de bästa böckerna jag läst på riktigt riktigt länge, den har gripit taget över mig under en vecka nu och jag har tagit upp den efter jobbet och motvilligt slått ihop den innan jag gått å lagt mej på kvällen.
Hela historien är sjukt gripande, speciellt storyn kring JWs försvunna syster som nästan fick mej att gråta i slutet i samma veva som jag bubblade av hat, mer avslöjar jag inte kring det då nån av er kanske får för er att ta upp denna fantastiska bok att bläddra i.
Det finns egentligen bara en person som jag kan identifiera mig med i boken och det är JW som i princip är helt pengagalen, han gör ju som sagt vad som helst för pengarna och jag känner igen mig i det även om jag i underkant kallar att jobba i norge som en laglig och väldigt light version av JWs story.
Frågor jag ställer mej själv efter att ha läst boken är hur han och hans syster hamnade i sån skit som de faktiskt gjorde, JW till exempel, flyttar från den sörjande familjen i robertsfors för stockholm och studier på universitet, en smart ganska vanlig kille helt enkelt, har flera av stureplans elitens bratigaste bratar till vänner, men ändå.. hur halkar en vanlig kille in så lätt på koks spåret? vart går gränsen för att ta till nåt sånt?
Den frågan har jag ställt mej flera gånger, tex när jag går på fotboll (huligandebatten som är så inne just nu). Jag går dit och älskar mitt lag samtidigt som jag hatar vissa motståndar lag, men inte går jag ut å klappar till någon på käften efter matchen för det. Där finns den där gränsen igen.
Hursomhelst, boken får toppbetyg av mej och jag rekomenderar den starkt till alla er läsare.
Fast kan ju också passa på att varna känsliga, det är en grov historia.
I övrigt lyssnade jag just på en schysst låt, ett utdrag ur texten löd så här
"Super in, Super ut, är långt ifrån en Superkille"
Jag har klantat mig än en gång, nästan som förr i tiden, men med ända skillnaden att jag bryr mig och är bekymrad av vad jag gjort, nåt positivt i strulet.
Jag hinner tyvärr inte skriva mer ikväll för nu måste jag verkligen sova, lämnar en bra låt som alltid.
Boken kretsar kring tre huvudpersoner som alla är delaktiga i den undre världen i Stockholm, så här står det på baksidan:
JW är stureplanskillen som säljer kokain på de hetaste inneställena. Han gör vad som helst för att nå dit han vill.
JORGE är latinon som kan allt om koks och som går i land med en osannolikt tjusig rymning från Österåkersanstalten. Ingen kan K-branchen bättre än han.
MRADO Sköter indrivning åt bossen Radovan. Han drömmer om ett bra liv för sig och sin dotter, men det ligger riktigt långt borta.
Den kriminella världens egen logik för de tre samman, och det kan bara sluta på ett sätt: en kom om liv och död. Och varför, egentligen? För snabba cash.
Rakt upp och ner måste jag bara säga att det här var en av de bästa böckerna jag läst på riktigt riktigt länge, den har gripit taget över mig under en vecka nu och jag har tagit upp den efter jobbet och motvilligt slått ihop den innan jag gått å lagt mej på kvällen.
Hela historien är sjukt gripande, speciellt storyn kring JWs försvunna syster som nästan fick mej att gråta i slutet i samma veva som jag bubblade av hat, mer avslöjar jag inte kring det då nån av er kanske får för er att ta upp denna fantastiska bok att bläddra i.
Det finns egentligen bara en person som jag kan identifiera mig med i boken och det är JW som i princip är helt pengagalen, han gör ju som sagt vad som helst för pengarna och jag känner igen mig i det även om jag i underkant kallar att jobba i norge som en laglig och väldigt light version av JWs story.
Frågor jag ställer mej själv efter att ha läst boken är hur han och hans syster hamnade i sån skit som de faktiskt gjorde, JW till exempel, flyttar från den sörjande familjen i robertsfors för stockholm och studier på universitet, en smart ganska vanlig kille helt enkelt, har flera av stureplans elitens bratigaste bratar till vänner, men ändå.. hur halkar en vanlig kille in så lätt på koks spåret? vart går gränsen för att ta till nåt sånt?
Den frågan har jag ställt mej flera gånger, tex när jag går på fotboll (huligandebatten som är så inne just nu). Jag går dit och älskar mitt lag samtidigt som jag hatar vissa motståndar lag, men inte går jag ut å klappar till någon på käften efter matchen för det. Där finns den där gränsen igen.
Hursomhelst, boken får toppbetyg av mej och jag rekomenderar den starkt till alla er läsare.
Fast kan ju också passa på att varna känsliga, det är en grov historia.
I övrigt lyssnade jag just på en schysst låt, ett utdrag ur texten löd så här
"Super in, Super ut, är långt ifrån en Superkille"
Jag har klantat mig än en gång, nästan som förr i tiden, men med ända skillnaden att jag bryr mig och är bekymrad av vad jag gjort, nåt positivt i strulet.
Jag hinner tyvärr inte skriva mer ikväll för nu måste jag verkligen sova, lämnar en bra låt som alltid.
